Matvägran... och mogna mammor...
-Jag tycker inte om det här, jag tänker inte äta upp min mat.
-Äter du inte upp maten så skickar jag hem din kompis.
-Nej...
-Joho det gör jag visst.
-Jag tänker inte äta det här.
Jag går upp på rummet och säger till kamraten att hon måste gå hem för M bara tramsar med maten och kan inte uppföra sig.
Sen gapar och skäller jag som en galning.
Mannen frågar lite fint om det varit jobbigt på jobbet idag.
(Ska jag slå ihjäl dig också? tänker jag.)
Ungen går från bordet och får tjura ensam på sitt rum.
Det är bara ett problem, ungen är 14 år och går i åttan.
JAG BLIR GALEN.......
Hrrrm
Jag har erfarenhet av mat o barn... (är ju en del fosterbarn som passerat genom åren)
Jag äter inte grönsaker...nähä Ok..då får du av den andra maten...lika mkt som av grönsaker då...mao barn svälter inte frivilligt...
Sen har vi hamstern...
Stoppar in men sväljer aldrig...suckar...detta är den värsta sorten....finns ingen bot...låt ungen sitta där tills den svalt...ha tålamod då detta kan ta många timmar..lovar att den gör inte om det i första taget...
kräkaren.... alternativt klökaren
Varje gång den får in ngt i munnern spyr den..eller alternativt klöks så att alla andra drar undan sina talrikar snabbt som fan..
Been there am there! Haha! HAr en tonårsprinsessa på 15 (nyss fyllda, går i åttan) och en på snart 17!
De säger att det går över! Hehe!
Min stora har flyttat hemifrån... så nu börjar hon omvärdera ett o annat! Haha!
Till o med planerat lite om vad barnet de väntar ska ha för regler! Haha!
(Gissa vems regler de kommer att kopiera!? Jo, hennes tjatiga mammas! LOVE TO HEAR IT! )
Så stå på dig! Hon uppskattar det fast man har svårt att förstå det... hon begriper det inte ens själv än!
Kramis!
Hej! Har själv varit sk matvägrare hela min uppväxt och har fortfarande problem med mat. Folk uppfattar mig som kräsen men jag har helt enkelt inte lärt mig äta allt ännu. Valde att bli vegetarian för att slippa ta itu med bekymret när det gällde hela kött-biten, men jag äter ju inte alla grönsaker heller. Jag är drygt 30 och kämpar fortfarande. Varje gång jag ska äta något som jag inte själv tillagat får jag ångest o blir orolig över att jag inte ska kunna äta för att jag inte gillar det eller helt enkelt inte kan förmå mig själv att äta. Allt sitter i huvudet. Visst har jag lärt mig äta en hel del - speciellt sen jag flyttade hemifrån och kunde laga maten själv och ta det i min egen takt. Ibland undrar jag om jag någonsinn ska bli kvitt problemen. Vill inte ha det så här ju! Någon som har samma problem fortfarande? Vore nice att få veta isf...
Malin