Propps

... de vandra tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.

Ja, sån var min torsdag.

På eftermiddagen fick jag ett sms, ett dödsbud,
inte så roligt att få den vägen, men så var det.
Det var från min förra arbetsplats och hon som
tog över min tjänst avled i tisdags.
Jag känner henne inte mer än att jag lämnade
över till henne och vi jobbade dubbelt i två veckor.
Redan då var hon sjuk i cancer, men gick på
strålning och var på bättringsvägen.
Tyvärr blev hon inte bättre utan bara sämre
senare under våren 2010.

Precis när jag torkat tårarna så kommer min kollega V
in och räcker över en liten tidningsnotis och ler.



Jag fick mig ett gott skratt i alla fall.
Mms:ade över till mannen med frågan:
"Är det något vi behöver prata om"