Morgoncykling.
Idag var jag frisk och det skulle jobbas termometern visade +8 i morse, såg det INNAN jag gick ut.
Kollade i vantskåpet och hittade nåns fingervantar och cyklade glatt iväg:
Cyklade uppför Tahultsbacken och möttes av denna syn:
Dimman som ligger över dalen och sen soluppgången,
synd bara att mobilkameran inte gör landskapet rättvist, det var så vackert.
Ibland behövs det inte så mycket för att bli lycklig och hitta ro i själen,
arbetsglädjen kom liksom av bara farten.
Nattens/Dagens lärdom.
Ät inte vattenmelon 30 minuter innan du ska sova.
Det blir mycket spring och sen får man ont i foten eftersom man
sparkar till dammsugaren varje gång man rundar hörnet till hallen.
Skaka inte filmjölken om du redan skruvat av korken,
jeansen luktar inte så mumsigt resten av dagen.
Vardagsroligt.
Fick uppmaning av min telefon att rensa lite för telefonminnet var snart fullt.
Jag försökte flytta över en del till minneskortet, det gick så där.
Sen rensade jag det som jag inte tyckte att jag behövde.
Färdig så fanns det massa utrymme både i telefonen och på minneskortet.
Sen ringde det, eller det surrade till lite granna.
Hoppsan var alla ringsignaler bortstädade, och all braig musik...
Stängde av telefonen och startade om den för att se om det dök upp nåt nytt.
Det gjorde det, så nu hittade jag ringsignalerna, men vilken skulle jag välja?
Hittade en funky som var lite cool.
Nu har jag skrattat varenda gång telefonen ringer för signalen gör mig så glad,
funk is da shit liksom.
Insåg härom dagen att det varit alldeles för lite funk i mitt liv det senaste,
måste se till att bli lite ändring på det.
Återhämtning.
Eftersom jag nu betraktas som frisk (nåja) så var jag tvungen att göra lite friska saker.
Tog min cykel och åkte till mitt gamla jobb för att lämna tillbaka en sak.
Blev alldeles varm i hjärtat av alla trollungar.
Lilla V nästan 3 tittar på mig när vi kramats färdigt och säger:
- Åh Sofi, du snygg i håret!
Sen skulle jag ta mig en liten tripp till köket för att heja,
då tittar en liten tjej på mig och säger:
- Du inte gå nu?
- Nej, jag kommer tillbaka och kramas lite till.
Det värmde lite extra eftersom hon inte har visat så mycket känslor innan,
mest bara varit och inte sökt så mycket vuxenkontakt.
Sen var ju mina stora ungar, 5-åringarna; tvungna att berätta alla som de var kära i,
eller vilka deras storasyskon var kära i, eller nån granne på gatan som var kär.
Kärlek är viktigt när man är 5 år, jätteviktigt, glöm aldrig det.
Innan jag gick var jag tvungen att göra bästa Sofi-farten på kompisgungan,
och ingen ramlade ur, vilken tur!
Hem igen, cyklingen gick bra, alla uppförsbackar kändes som förr och jag välte inga brevlådor...
Hade lovat mannen i mitt liv att jag skulle fixa det som skulle med till tippen,
eller heter det tipp nuförtiden? Jaja, återvinningen då.
Bildbevis:
Arbetsbrallorna på, jag hittade dom på en krok i garaget, där har de hängt länge!
Sen tog jag bild på ett av alla mina mellanmål idag:
Nutellamackor är jättebra kaloribomb om man ska fylla på depåerna, några stycken har jag ätit.
I morgon blir det dubbla frukostar och lunch och middag och mellanmål.
Sen ska jag nog vara fit for fight för lördagens MTB tävling, 50 km ska jag väl klara?
Frisk?
Nu är jag nog frisk.
Ligger i sängen och magen skriker efter frukost, jag är så hungrig så jag smäller av.
Här var jag tvungen att pausa för att göra frukost, men nu ligger jag i sängen med
GP, datorn och min frukostbricka:
Skinkmacka, varm nyposoppa, fil med müsli och färsk persika.
Sen längtar jag efter kaffe, det är också ett friskhetstecken, inte druckit sen i söndags.
Ställde mig på vågen och med nöd och näppe kom den över 54 kg, hjälp.
Jag ska ju köra Bockstensturen på lördag, är dock glad att jag bara anmälde mig till 50 km.
Men hur ska jag hinna fylla på med all energi? Det blir till att äta var tredje timme...
Får ha med mig lite extra till jobbet i morgon. Attans att man inte får ha med nötter på förskolan,
det hade ju varit exemplariskt annars. En macka med jordnötsmör eller en näve nötter...
Jaja, jag jobbar bara till 14:00 så eftermiddagen får väl ägnas åt depåfyllnad
På bättringsvägen.
Tog mig en liten promenad på Vildmarksleden,
blev lycklig när jag såg alla cykelspår i geggamojjan:
Sen insåg jag att jag kanske inte hade bästa skogspromenadskorna på mig:
Fick lite lugn och ro i själen och det var det som behövdes.
Kärlek
Behövde lite salt för att binda all vätska, vad passar bättre än chips?
Att vara cyklande tjej.
Har läst en massa cykelrelaterade artiklar och bloggar nu när jag är sjuk.
De allra flesta handlar om att tjejer som inte får ta plats.
Tjejer som alltid måste träna och tävla på grabbarnas villkor.
Jag känner inte igen mig det minsta.
Men det kan bero på att vi inte har en cykelklubb,
vi cyklar i den oberoende cykelklungan CK Spurtkloss.
När jag började cykla MTB så blev jag mest utlurad i skogen,
och jag var för snäll för att säga nej.
Detta är jag grymt tacksam för idag.
Efter min första runda 31 mars 2010 var jag fast,
vi körde 20 km på 1:40 och det var underbart.
Mannen hade en gammal odämpad billig MTB som jag körde på.
När jag tränat i några veckor med min allra bästa cyklebrorsa så köpte jag en fin dämpad tjejhoj,
eller jag fick den i 20-årig bröllopspresent, istället för diamanter liksom
.
En Scott Contessa 10 som jag provcyklar på altanen, ser också att det är några kilo sen.
Efter detta uppköp kände jag mig riktigt tuff i skogen.
Jag cyklade alltid med grabbar 5-6 stycken så där, ibland var bästa L8 med också,
men oftast var jag själv med grabbarna.
De väntade snällt eller cyklade tillbaka för att hämta upp mig.
När jag protesterade mot deras snällhet och sa att jag kunde cykla själv eller vända hemåt
så möttes jag alltid av protester:
- Du blir aldrig snabbare om du inte kämpar.
- Vi har alla varit nybörjare.
När sen min man skaffade cykel efter sommaren så var det jag som fick cykla och hämta upp honom.
Paybacktime liksom...
Här har vi hamnat i "bära cyklar över breda bäcken" tillståndet.
Och här är jag och grabbarna innan Bockstensturen 2010.
Och här bjussar jag på glögg under en underbar vinterrunda.
Här har jag fixat fika på Knalleritten, jag hade haft halsfluss och kunde inte cykla.
Sen köpte jag min finfina racer sommaren 2011, en Scott Contessa Speedster 15:
Nu var det dags att bekänna färg på landsvägarna.
I skogen hade jag vunnit mycket på oräddhet och smidighet, nu gällde det benstyrka.
Men som vanligt så hade jag mina bästa cykelbrorsor C och H som peppade mig.
Puttade på i uppförsbackarna ibland och såg till att jag inte släppte rullen.
Som tack till dom så tillvekrade jag fina armband på jobbet:
Ännu har jag inte lyckats köra någon 30-runda men den är inte långt borta,
och då kommer jag att vara såhär trött:
Men till dess så vill jag bara hylla mina älskade cykelpojkar som inte ser mig som en belastning,
utan jag får vara en i gänget, sen kan det bero på att jag fixar bästa fikat, men det skiter jag i.
Utan er skulle jag inte hittat denna roliga träningsform och fått så många goa skratt.
Och framförallt är jag tacksam för att ni blivit mina nära och kära vänner!
Och som ett tillägg måste jag också hylla Facebookgruppen Cyklande tjejer,
där får jag en massa input, tekniktips och glada skratt.
Sjukstuga idag igen.
Näej, detta känns inte bra.
Kroppen värker och huvudet känns några storlekar för litet.
I natt har jag varit uppe och gått lite för min rygg gjorde ont.
Idag ska jag försöka hänga ut den lite genom att hänga mig i trappan.
Planen annars för dagen är att vara sängliggande och äta vattenmelon,
men sen kom världens bästa cykelbrorsa förbi med choklad, LYCKA!
Dagens insikt.
Sommaren är inte slut riktigt ännnu:
Lade mig i solstolen en liten stund för att tina upp isbitsfötterna.
en stod jag inte ut i värmen, den svala sängen är mycket skönare!
Dagens utsikt.
Idag är det sjuksängen som gäller.
Fick ont i magen efter lunchen igår, men det gick över.
Sen när jag cyklade hade jag ont i gallan men de andra var så trötta
så jag kunde ändå hänga med i deras tempo i skogen.
När jag kom hem så fortsatte magvärken, satt långt upp där revbenen möts.
Gick och la mig före åtta och var varm som en kamin.
Sen kräktes jag massor, inte alls skoj.
Idag ligger jag hemma med feber och huvudvärk. Jag har ätit lite yoghurt och druckit massa vatten.
Drömmer om Coca-cola och vattenmelon...
Helgen
Haft en underbar helg på en lägergård i Töllsjö.
Massa aktiviteter, goda samtal och lagad mat i massor.
Testade akvarellmålning, nej det är inget jag kommer fortätta med.
Även jag inser mina begränsningar även om Anders tyckte att jag lyckats bra med den gröna färgen!
Kapellet är nybyggt och grymt snyggt med utsikt över sjön.
Sov som en stock, 23-07 (eleven-seven!!!) trots att det var våningssängar och tunna väggar,
och sen ett underbart morgondopp i Töllsjön.
Drömmar
När jag sluter ögonen dansar jag in i drömmarnas värld.
Jag svävar på molnen och drömmarna tar mig än hit, än dit.
Inga mardrömmar, bara sköna, omslutande drömmar.
Vaknar till:
-Var det på riktigt? Nej...
Vänder mig om och svävar åter igen bort.
Bara rofyllt och jag vaknar utvilad efter 5,5 timmars sömn.
Tänk att nattens sömn kan vara så olika.
Några nätter denna veckan har jag haft hjärnspöken och bara snurrat runt,
känt mig som en zombie när jag vaknat.
Sen kommer det två nätter på rad där jag bara njuter av min sömn,
drömmarna tar mig till nya platser, upplever nytt.
Även om jag inte minns vad jag drömt när jag vaknar så känns det bra,
själen har liksom fått ro, kroppen mer energi och hjärnan nya dimensioner.
Sömn är alltså bästa medicinen mot det mesta.
Cykellycka, igen!
Körde ett pass med 5 grabbar i blåsten.
Nästan 60 km fick vi ihop, snittade 28km/h och 650 höjdmeter.
Det bästa var att jag kom först uppför backen hemmavid,
en av grabbarna var med men ropade bara:
-Jag stumnar.
Och då hade jag lite kvar att ge.
Kanske inte riktigt rätt förhållande då 2 starka inte var med
och min bästa cykelbrorsa körde utan vätska. (Korkat? Ja!)
Men jag vann och det kändes gött!
Usch och fy.
Igår var det första dagen som jag hade långbyxor på jobbet,
det var kallt och det kändes konstigt med instängda ben.
Idag är ordningen återställd, det är shortbrallsväder:
Syskonkärlek?
Sover dåligt för jag vet inte vilken natt i rad.
Vaknar och snurrar och är arg för mina ungar tar knäcken på mig.
De är 14, 17 och 20 och bråkar värre än värst.
Aldrig nånsin ett vänligt ord till varandra och de slåss, SLÅSS alltså.
Handgripligen och kastar saker på varandra och knuffas.
Kan man säga upp sig som mamma?
Flytta hemifrån liksom?
Jag vill inte bo här i detta inferno, det är ju helt galet.
Trodde liksom att det skulle ge sig med åren men icke.
Varför kan de inte bara vara schyssta mot varandra?
När jag berättar för andra så är det ingen som tror mig,
de tror att jag överdriver:
-Men mina ungar bråkar också, det är syskonkärlek.
Nej, detta är absolut ingen kärlek alls, bara , HAT,
och en önskan om att ens syskon ska må riktigt dåligt.
När gick det snett? Vad skulle vi gjort annorlunda?
Går ju liksom inte att fostra retroaktivt, eller?
(Nu har jag chattat med en god vän och fått många bra tips,
här är mamman med hårdhandskarna...)
Gubbvad...
Min vad krånglar, det högg till när jag sprang förra veckan.
Vilade mig i form och det kändes bra,
åkte lite rullskidor men det sa stopp igen.
Köpte tigerbalsam för jag har hört att det ska göra susen,
gick på kvällspromenad för att bara röra på mig.
Den känns fortfarande sådär,
hoppas att cykling i morgon ska hjälpa till att mjuka upp den.
Ilskan rann av...
Letade som en tok efter mina Dumlekolor.
Misstänkte barnen, särskilt mellan L:
Liksom ingen idé att fortätta vara arg, det rann av mig...
Bara skoj...
Får man tycka att allt liksom bara är toppen, utan att be om ursäkt?
Jag cyklar till jobbet med ett leende på läpparna, 6,5 km uppför är liksom bonussträning.
På jobbet är allt så enkelt och beslutsvägarna korta, 2 avdelningar gör skillnad.
Försöker strukturera mitt hem och mitt liv, känns också helt OK.
Frysen och kylen är fylld med massa mat som bara ska lagas.
Jag sover gott om nätterna, drömmer söta drömmar och vaknar utvilad.
Enda smolket i bägaren är väl att dygnet har för få timmar, men man kan väl inte få allt?
Kulturkalasande och bussåkande.
Om man har klackeskor så slipper man dingla med benen när man väntar på bussen:
Helt underbart att kunna sitta på en bänk med fötterna i marken, det händer inte så ofta!
Bussresan hemåt var dock inte lika trevlig, Västtrafik vägrar sätta in extrabussar under kalaset
med följden att bussarna är överfulla och en massa folk blir kvarlämnade på hållplatserna.
Telefonen ringde efter 3 för mellan L hade blivit frånåkt av flera fulla bussar.
Lördagens kalasande bestod av Stefan Andersson vid Operan, tredje året vi ser honom:
Ska nog försöka få biljetter till hans historiska show, han är ju såååå bra.
Stora M skulle hämta oss eftersom hon hade bilen och var hos en kompis,
men 21:30 ville hon inte komma, alldeles för tidigt.
Så vi gick till Posthotellet med kamrat A och hängde en timme, varmt och gott denna kväll också.
Sommarvärme
Kvällarna denna veckan har verkligen bjudit till.
Det har varit varmt och skönt och tröjlöst.
I torsdags cyklade jag hem vid 22-tiden och det var ljumma vindar.
Fredagens planeringsdag spenderades utomhus i solskenet.
Fredagkvällen bjöd på återigen på kulturkalas i Göteborg,
Rigmor Gustavsson och Göteborg Wind Orchestra på Götaplatsen.
En hyllning till Monika Zetterlund och en massa örongodis.
Sen nostalgitrippade vi 80-talet på Kungstorget:
Magnum Bonum
Attack
Millas Mirakel
Dan Hylander
Micke Rickfors
Tone Norum
Jag sjöng med i alldeles för många låtar...
... men så är det väl med ens ungdomstid, de låtarna har fastnat för evigt!
Hoppsan...
Förbereder mig för kvällens kick-off på jobbet.
Jag är ute i personalutrymmet och har bara handduken på mig,
samtidigt har jag mannen i telefonen:
- Vänta lite, nu hittar jag inte mina trosor!
-Näej Sofi, festen har inte ens börjat och du är redan utan trosor,
hur ska detta sluta?
Jag fick mig ett gott skratt i alla fall och trosorna hittades.
Sen blev det inte så värst mycket party på kick-offen...
Kalasande
Göteborg bjuder på kulturkalas!
Åkte in efter jobbet med mannen, käkade cheeseburgare på en parkbänk på Avenyn,
kändes helt OK i sommarvärmen
Först ut på Götaplatsen var Göteborgs Gospel, skönt gung.
Sen lyssnade vi på Nationalteatern, still going strong kan man säga.
Hittade mina cykelpojkar med bihang och vi hamnade på skybaren,
en alldeles underbar afton med tropisk värme.
Sånt här gör att man kan njuta av sommaren och hålla kvar semesterkänslan.
Björnbär
Idag saknar jag B1 och B2 som håller ställningarna på mitt gamla Björnbär.
Jobbtisdag!
Trots ett himla vaknande och snurrande i sängen i natt,
så är det jag som cyklar till jobbet med ett öppet sinne och ett leende på läpparna.
Solen skiner från en klarblå himmel och det blir en landsvägsrunda ikväll.
så är det jag som cyklar till jobbet med ett öppet sinne och ett leende på läpparna.
Solen skiner från en klarblå himmel och det blir en landsvägsrunda ikväll.
Livet leker helt enkelt!
Tiden går fort när man har roligt!
Förra veckan bara försvann.
Nya jobbet var skoj med trevliga kollegor.
Eftersom mannen hade semester hann vi göra en massa saker på kvällarna.
I fredags hade jag stämt träff med en gammal kompis.
Vi skulle hänga vid Hagabion och bara tjöta.
Hon är en av mina vänner som pratar lika mycket som mig,
vilket är helt otroligt.
Ni kan ju fatta hur mycket som blir sagt när vi ses en gång i halvåret.
Bäst vi satt där så kom en gammal kompis till henne,
han i sin tur hade med sig en kompis så då var vi plötsligt fyra runt bordet.
Grabbarna kunde snacka de också så vi pratade och garvade så mycket
så jag fick träningsvärk i munnen och magen.
Mannen i mitt liv kom in och hämtade mig strax efter 23, då var jag trött!
Lördagen och söndagen har spenderats vid havet, det var varmt och soligt
och jag känner nog att jag har hunnit bada ikapp.
Sen så har vi ju fått glädjas över ett OS-silver också:
Gött mos, som vi säger...
Mardröm vändes till lycka.
Vaknade av att jag hade en mardröm med värsta scenariot:
Jag drömde att jag försov mig pga att telefonen inte ringde, den hade stängt av sig.
När jag insåg att det var en dröm så famlade jag efter telefonen för att kolla klockan.
Telefonen hade stängt av sig!!!!!!!!!!!!!!!!
Som tur var så visade armbandsklockan bara 5:40 så det var ju ingen fara, men ändå.
Nu hade jag sån hjärtklappning så det var bara att stiga upp och äta frukost.
Varför drömmer jag sanndrömmar?
Det har jag gjort flera gånger och det är läskigt...
Idag tog jag bilen till jobbet, det kändes konstigt.
Det var inte speciellt varmt heller...
Däremot var det strålande sol hela dagen och vi var på utflykt till Kåsjön med alla 7 barnen.
Hittade en liten gräsplätt vid Viljansvik där det gick bra att bada och äta köttbullar.
Slutade redan klockan 12 så då skyndade jag mig hem.
Hann fixa en del och hämta lille A som varit på läger och kom hem hungrig.
Mannen och jag packade badkassen och drog till Hovås:
Snart är badsäsongen över men några eftermiddagar till ska nog hinnas med!
Förra året badade vi sista gången 1:a oktober, får se om det blir lika varmt i år.
Inte ligga på latsidan!
Fick för mig att jag skulle summer min semesterträning.
På mina 30 lediga dagar så tränade jag följande:
Landsvägscykling 7 timmar 36 minuter
Mountainbike 10 timmar 57 minuter
Rullskidor 3 timmar 14 minuter
Jogging 6 timmar 40 minuter
Sammanlagt har jag alltså tränat 28 timmar och 27 minuter,
alltså 1 dygn och 4 timmar och 27 minuter.
Tycker att jag kan vara bra nöjd med det,
trodde att jag skulle missa en massa träning,
har ju som mål att träna 7 timmar/vecka och det var ju nästan.
Onsdagsmys
Fika och läsning och lite powernap i en ny badvik. Solen sken och det var varmt och skönt!
Herrleksaker
Mannen köpte en ny leksak:
-Jag slog Ipaden i schack på det lättaste!
Ny termin, nya tag.
Blev så inspirerad av mig själv igår så jag kände att jag behövde ta nya tag.
Matlagningen nu i sommar har verkligen gått på sparlåga,
minsta möjliga insats för att det ska bli ätbart.
Grillning är ju perfekt då, det blir ju alltid gott!
Men nu är det vardagarnas middagmat som ska struktureras.
På ICA hittade jag inspiration:
Ett häfte med jättebra recept, enkla och billiga och framförallt goda.
Det är mat med lite twist, en annorlunda ingrediens som lyfter hela rätten.
Inköpslistan finns redan färdig, det är bara att kryssa i och ta med till affären.
Billiga veckan finns även på nätet, här.
Avskaffa Sveriges Olympiska Kommitté (tycker mannen i mitt liv).
De olympiska spelen hade kunnat vara en mycket roligare tillställning.
Som det är nu så har några svenskar som klarat kvalgränsen inte
fått åka till London.
Enligt SOK räcker det inte bara med en kvalgräns:
man ska antingen vara ung och lovande
eller ha möjlighet att placera sig bland de åtta bästa.
Sen är Sveriges kvalgränser tuffare än de internationella.
Men nog är det bra mycket roligare att titta på idrotter med svenskt deltagande.
Att följa damernas marathon var ju skoj eftersom Isabellah Andersson var med,
tänk om Mustafa Muhammed hade fått åka för att springa herrarnas marathon.
Jag kollar brottning, skytte, kanot, rodd och hästsporter vilket jag ALDRIG
skulle gjort om inte det varit svenska deltagare.
Nu menar jag inte att vi ska skicka folk som springer 100 m på 17 sekunder,
eller hoppar 10 m i tresteg,
Men de som klarat kvalgränsen eller nästan klarat kvalgränsen,
de kanske hade fått till sitt livs tävling under OS.
Och med tanke på hur det har gått för de svenska handbollsdamerna så kanske
Sverige hade kunnat skickat iväg ett stort gäng individuella idrottare istället?
Om det nu är för kostsamt att skicka idrottare som nästan kvalat in,
avskaffa då SOK och låt specialförbunden sköta uttagningarna.
De känner ju sina idrottare bäst och vet vad de kan prestera.
Nya jobbet.
Kände mig som en packåsna när jag lörde iväg idag.
Ryggsäcken fullproppad med viktiga papper och arbetsmaterial,
cykelkorgen välfylld med stövlar och extrakläder.
Så kommer det nog se ut hela veckan, det är mycket saker som ska med.
Efter några timmar på nya jobbet behövde jag gå på toa, då möttes jag av detta:
Whiteboarden för kloka ord och kollegapeppning sitter på toan!
Det är väl det enda stället där vi hinner sitta ned en liten stund för oss själva...
Måste jag börja springa nu?
Chattar med en av allra mina bästa vänner som bor på andra sidan jordklotet.
Hon har gått ned en massa i vikt, 28 kg (TJUGOÅTTA) och börjat springa.
Helt plötsligt så har hon anmält sig till Göteborgsvarvet.
Innebär det att jag också måste anmäla mig nu?
Det kanske räcker att jag är hejarklack och vattenlangare?
I alla fall så bev jag överlycklig för att hon bestämt sig för att komma hem,
även om det bara är på semester, vi får ju träffas!
Alltså, jag springer ju inte, jag joggar...
Frukostlyx.
Ibland är det bra när trädgården kan bidra till frukosten:
Hallon och blåbär a´la minute!
På min macka har jag världens godaste marmelad, grekisk honung och skogsbär.
Laddat batterierna.
Vaknade tidigt och insåg att det skulle bli fint väder, vi kom ut till havet före klockan 10.
Bäst att passa när man nu börjar jobba i morgon.
Hade för en gångs skull med mig kameran för jag tänkte ta några bilder.
Sen tog jag en fotbild också, med min mobil:
Sen tog vi denna bild på hemvägen:
I fredags när vi var ute och badade så hade det regnat rejält på natten.
Jag kom till ett ställe där jag hoppade ner och det var bara en massa geggamojja.
Nu hade denna gyttjepöl torkat men mina fotavtryck var kvar och det såg himla coolt ut.
Jag har trampat med mina skor både en och två gånger i dessa pölar,
så nu tar jag alltid av mig skorna och går barfota på klipporna (och i geggan!).
Sista semesterdagen.
Nu är det bara helgen kvar sen börjar jag jobba igen.
Känns väl sådär men tur att jag har utejobb.
Fredagen skulle sugas ur ordentligt.
Började med att plocka vinbär hos en god vän som inte tar hand om sin trädgård...
Saft blev det, jättegott:
Det är ju så mycket OS på TV så det gäller att tajma all sysselsättning.
Men vi hade ju inte badat i havet på flera dagar så favoritön var ju tvungen att besökas:
Det kom en rolig snubbe paddlande förbi, bra balansträning?
Sen så vill jag minnas min semester så här:
skrattandes på en klippa och solen skiner från en klarblå himmel!
Innan kvällen var slut så hann vi med att umgås på en altan också:
Fick ju passa på när solen lyste och det INTE regnade.
Språkpolisen HAR semester!
Läste recensionen (japp jag kan stava till det) av Ugglas konsert på Trägårn igår.
Vet inte om journalisten (eller praon) är född på 90-talet kanske.
Men så här får man faktiskt inte stava:
"Det blir ännu mer allsång till Pärlor åt svin och Johnny the rucker."
Det öär inget stavfel för i den lilla sammanfattningen över vad som är bäst
så skriver hon också Johnny the rucker.
Vad är en rucker liksom, har hon funderat på det?
ROCKER heter det!
Tristess
Hamnade bakom denna djurtransport och det blev livliga diskussioner
om varför man inte ser någon häst.
Alternativen var följande:
- Det kan vara en väldigt liten ponny
- Hästen ligger ned
- Det kanske är vildsvin eller små larver
- Den kanske är tom
Det är verkligen aptråkigt att åka bil i fem timmar så det blir mycket trams.
Jag somnade inte förrän strax före Lerum så det blev bara några minuters sömn.
Hela familjen samlad!
Inte för så många timmar, men ändå!
Största möjliga tysssstnad.
I bilen säger jag:
-Kan inte ni va lite tysta nån gång?
-Men hallå, med dina gener trodde du verkligen att du skulle få tysta barn?
Då skulle du ju adopterat i så fall, sa M.
-Jaaa, nåt litet kinesiskt barn som ändå inte förstår vad du säger, sa L.
Fikasstund på Björnön!
Snygg utsikt över Västerås.
Inte lika snygga småkryp, eller äckliga larver:
Jag var tvungen att lägga kaffeskeden bredvid så man ser längden på larven.
Språkpolisen har inte varit här.
Om man har dyslexi så kanske man inte ska vara ute och klottra, eller?
Badkrukor?
Stora M och mellan L vill inte bada, det är kallt i Sverige.
Vi drack kaffe på stranden i alla fall och sen kom regnet så vi skyndade oss hem.