Syskonkärlek?

Sover dåligt för jag vet inte vilken natt i rad.
Vaknar och snurrar och är arg för mina ungar tar knäcken på mig.
De är 14, 17 och 20 och bråkar värre än värst.
Aldrig nånsin ett vänligt ord till varandra och de slåss, SLÅSS alltså.
Handgripligen och kastar saker på varandra och knuffas.
 
Kan man säga upp sig som mamma?
Flytta hemifrån liksom?
 
Jag vill inte bo här i detta inferno, det är ju helt galet.
Trodde liksom att det skulle ge sig med åren men icke.
Varför kan de inte bara vara schyssta mot varandra?
När jag berättar för andra så är det ingen som tror mig,
de tror att jag överdriver:
-Men mina ungar bråkar också, det är syskonkärlek.
 
Nej, detta är absolut ingen kärlek alls, bara , HAT,
och en önskan om att ens syskon ska må riktigt dåligt.
När gick det snett? Vad skulle vi gjort annorlunda?
Går ju liksom inte att fostra retroaktivt, eller?
 
(Nu har jag chattat med en god vän och fått många bra tips,
här är mamman med hårdhandskarna...)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback