Propps

Ända sedan jag var liten har jag drömt om att åka Vasaloppet.
Hemma hos mina föräldras goda vänner så var hallen smyckad med Vasaloppsdiplom.
Farbror Yngve (jag hoppas du ler i din grav åt mitt påhitt) åkte massor med lopp.
Efter hans död har jag fått ärva hans vallalåda, en grön pappskapelse från Swix.
Den har använts mycket och vi har mixtrat och trixat och blandat och hållit på.



När jag började åka längdskidor i spåret för 2 år sedan så var det Yngves fru Gertruds skidor
och pjäxor som jag harvade runt med. Alldeles perfekta för mig, och jag lovade henne då
att dom skulle få åka ett Vasalopp. Men jag köpte nya...

Nu till äventyret:
Tåget från Göteborgs station avgick 12:57 på söndagen.
Mannen och jag fick dela kupé med 3 trevliga människor från Hindås.
Makaroner och köttfärssås i mattermosen och kaffe i kaffetermosen avnjöts under resan.
När vi stannade för ett längre stopp i Flen fick vi inta lite frisk luft på perrongen.
Där lyckades jag lyssna på ett samtal mellan 2 karlar och den ena
var inte anmäld. Han skulle göra en direktanmälan vid starten när vi kom upp.

- Men jag har ett extra startbevis som du kan få köpa för vår kompis är sjuk.
Och namnändringen kan du ju fixa där uppe.

Vi ringde till min cykelbästis som blev glad över att inte förlora alla inbetalda kronor.

Strax efter Uppsala bäddade vi i ordning våra slafer för att få några timmar sömn,
då var klockan 20:30 och det var utlovad väckning 02:30.
När jag hörde väckningstiden så var jag beredd att hoppa av.
Nog för att jag är morgonmänniska men det finns gränser...
Tåget skulle anlända till Mora 22:00 och stå still där för nattsömn.

I alla fall så blev vi väckta, fick hämtat frukost och nyvallade skidor
och sen gick bussarna till starten klockan 04:00.
När jag läser dessa galna klockslag i efterhand så undrar jag om jag är riktigt frisk?
Efter att busschauffören kört fel på vägen till Sälen så kom vi till starten vid 06:00.
Vi fick ordning på skidor och packning och kaffe och vatten och uppvärmning i tid.
Så här pigga är vi strax före starten klockan 07:00:



Iförda våra nya snygga klubbmössor från Landehof!

Efter någon mil började det snöa så smått och i början var det inga problem.
Men efter 4 mil så började snöa rejält, riktig julaftonssnö.
Då blev det jobbigt och trångt eftersom det inte funkade att åka i alla spår.
När det var som värst så var det bara 2 spår i mitten som var åkbara,
de längst ut var igensnöade och de däremellan kunde man använda
vid omkörning men det gick jättetrögt där så det var liksom ingen idé.
Sen kan jag konstatera att det finns en del veckor i månaden som det är
bättre att köra Vasalopp än andra. Denna veckan var INTE bra.

Mannen körde ifrån mig efter 10 km och sen var han 45 minuter före mig i mål.
Efterosm jag ahde min GPS på autostopp så vet jag att jag rastade i 38 minuter!
Emellanåt var skidåkning en fröjd och däremellan var det inte roligt nånstans.
Jag frös aldrig och svettades inte för mycket, behövde varken byta vantar eller mössa.
Jag hade med mig tillräckligt med extraenergi och drack mycket blåbärssoppa.

Efter åtta timmar och trettionio minuter (8:39) var jag i mål,
mannen klarade åtta timmarsmålet, 7:53 och han är mycket nöjd.
När jag kom över sista krönet inne i Mora och jag såg målportalen
så började tårarna rinna, det var bara så mäktigt.
Tur jag hade glasögonen som skydd för snön på mig.
Sen in under portalen med texten "I fäderns spår för framtids segrar"
och jag bara skrek "JAAAAAAAAAAAAAAAA"!

Duschen efteråt kändes som en skänk från ovan!

Sen Makaroner och köttfärssås och semla till efterrätt i föräldrarnas husbil,
då kändes dagen fulländad, återvände till tåget och somnade vid 22 när det startade.
Hemma vid 05:30 och stora M hämtade oss på stationen,
bums ner i sängen hemma och sov till 9, skönt.
Dagen kommer nog gå i koma takt, men kroppen känns förvånansvärt pigg,
dett är huvudet som känns segt av för lite sömn.

Kommer jag att åka igen?

Jajamensan fattas bara...