Propps

Vet inte om det var så smart att ge sig ut i snöyra i tisdags.
I alla fall bestämde sig mannen och jag för att cykla asfalt en bit.
Snön yrde och det var snömodd på vägen, vi fick köra i bilspåret.
När vi väl kom bort till vändpunkten så övergick snön i regn.
Växlarna frös och det var liksom ingen idé att rengöra dom,
bakväxeln fick ligga på samma och sen var det till att använda framväxeln.
Vi kom hem genomblöta och kalla och var glada över vårt badkar.

Onsdagen var en kort jobbdag.
Klockan 14 var jag ute i skogen igen på min MTB,
tillsammans med mina cykelbästisar.
En helt undebar tur där till och med solen tittade fram.
Jag lyckades plurra med ena benet några gånger.
Grejjen är den att om man redan är blöt om en fot så
är det den som får hoppa i alla andra vattenpölar också.
Det är liksom onödigt att kyla ned båda fötterna.
Två gånger fick jag i alla fall stanna för att vrida ur strumpan.
På raksträckan hemåt var det kraftig motvind och då är jag
glad över att mina medcyklister är modell större...
... gött att slippa ta vind, bra att kunna ligga bakom.
1,5 timme senare var jag hemma i min varma dusch!
Efter inhandling och middagsmat så kände jag mig pigg igen.

18:30 var det rullskidepass på schemat.
Fyra glada människor med reflexvästar och pannlampor
åkte runt på Landvetters cykelbanor.
Vi körde i ett behagligt tempo men fick ändå till lite
pulshöjning i uppförsbackarna.
Roligast var ändå när Anna slänger sig för det verkar vara
en hög kant. Hon skriker till så jag hinner reagera och får
tag i en lyktstolpe som jag snurrar runt. Detta måste sett
otroligt avancerat ut, men tyvärr såg ingen oss.
Grabbarna körde före så de missade det hela.
Den höga kanten visade sig vara ca 3 cm...

Efter 1 timme var vi hemma igen och sen var jag trött i soffan!