Jobbmys.

Jag är väldigt nöjd med mitt yrkesval, att vara förskollärare är verkligen toppen.
Underbara ungar som jag får vara medupptäckare av världen med.
Att var lärare och prata om det livslångalärandet samtidgt som man själv tror
att man är fullärd, funkar inte riktigt.
Jag lär mig nya saker tillsammans med barnen varje dag.
Allt från vad olika smådjur heter till vad som händer när man blandar olika färger.
Allra härligast är nog ändå alla kramar man får och all uppskattning.
Ungar är ju sådär brutal-ärliga så de säger ju precis vad de tycker.
Mitt jobb är inte så välbetalt och inte har vi några löneförmåner heller,
men allt kan faktiskt inte mätas i kronor och ören.
Att få sitta med en nyvaken två-åring i famnen kan inte värdesättas:
 
 
När man lyfter upp dom ur vagnen och de slår armarna om min hals 
samtidigt som de borrar in sin näsa mot min hals, sånt mys kan man inte köpa.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback