Igår gjorde jag en av delarna i En svensk klassiker,
med mig på delar av resan har jag mannen och min träningsbästis.
I söndags klev vi på tåget i Alingsås för färd mot Mora.
Köpte med oss thaimat på vägen för att få lite extra energi,
hade även beställt mat på tåget som skulle ätas senare.
Installerade oss i kupén tillsammans med två trevliga göteborgare ålder 25+.
Under resan via Stockholm och Uppsala hann vi med att läsa, äta semlor,
äta godis, dricka kaffe, berätta om träningar mm.
Och fixa vallan inte minst, kostar en del men värt pengarna.
Dagens miss var att jag inte fattat att kycklinggrytan jag beställt på tåget fick ätas kall...
Kröp till kojs i Mora vid niotiden.
Jag var tacksam över mina öronproppar som stängde ute ljud så att jag fick vila i alla fall.
Väckning vid 03:00, japp NOLLTRENOLLNOLL.
På med träningskläderna och packning av ombyte.
Hämtade frukostlådan och satt på bussen klockan 04:00 för färd mot Sälen.
Glada grabbar klockan 4 på morgonen, ätandes blåbärskesella, äggröra och macka.
Väl vid starten så hade de utlovade -4 sjunkit till -13, frös om händerna som en tok
trots att friskistjejerna gjorde allt för att vi skulle värmas upp.
Starten gick vid 7 och på platten kändes allt bara bra, skulle nog fixa 7:30.
Uppför backen hade vi bra fäste och vi höll sällskap.
Plötsligt fick mannen ett bra vänsterspår och försvann, jag såg sen bara hans mössa.
Jag och H fortsatte tillsammans, uppför i 4 km.
När det började plana ut så insåg jag att mina skidor inte var vallade för dagens före.
Såg hur min kamrat med toppenskidor försvann. Där fick jag släppa 7:30, hårt men sant.
Efter 11 km kom jag till första kontrollen i Smågan, då var han där och letade efter sina glasögon.
Sen hade vi sällskap en bit igen tills jag insåg att jag var en beslastning.
Funderade faktiskt på att bryta men insåg att då måste jag köra nästa år igen,
annars blir det ingen fullbordad klassiker. Jaja, kämpa på och njut av solskenet istället.
Hade lite känning i min vänstra axel men det var inte så farligt.
Blåbärssoppan i Mångsbodarna smakade smaskens och jag fortsatte i mitt eget tempo.
Efter ca 30 km såg jag en gul jacka på en stor människa längre fram, yessss!
Åkte i fatt en väldigt trött kamrat som blev väldigt glad över att se mig.
Jag sa att nu får vi hjälpas åt för bryta är ju inget alternativ, eller hur? Nej just det!
Sen slet vi och peppade varandra och såg till att äta ordentligt vid varje kontroll och emellan dom också.
H var toktrött inför varje uppförsbacke och gnällde lite, till slut blev jag trött och kontrade:
- Tänk att det är italienska berg som du ska besegra med cykeln, då går det mycket lättare.
Jag vet inte om det blev lättare, men han gnällde inte mer i alla fall.
Vallade om vid Oxberg för då hade temperaturen ändrat sig så mycket så nattens valla funkade inte.
Underbart att kunna räkna ned på kilometerskyltarna.
När vi kom till Eldris kändes det himla gött, bara 9 km kvar och nu gick det undan.
Väl inne på campingen och med bara en ynka km kvar så står mannen där och hejar.
Han hade fått sms från en kompis som sett att han gårr i mål och sen hade koll på vår beräknade tid.
Sista 9 km körde vi på 48 minuter, riktigt bra med tanke på att vi redan kört 81 km.
På upploppet frågade jag H om han vill spurta, men det var han för trött för.
Vi kom i mål på 8:45 och kände oss grymt nöjda trots allt.
Efter dusch och omklädning uppsökte jag läkare för min ömmande axel.
Kunde knappt klä på mig själv utan att det gjorde ont.
Läkaren sa att det nog var mitt muskelfäste så jag fick lite ipren och ordinerades vila.
Sen gick vi till pizzerian och åt, aldrig har väl en calzone smakat så gott.
Väl på tåget somnade somliga av oss väldigt fort medan vi andra gick till macken och köpte godis.
Klockan 21 avgick tåget och 05:20 klev vi av tåget i Alingsås.
Hem och ner i sängen 06:00 och sen sov jag till 8:15, väckte mannen för frukost 10:30...
