Cykellycka
Mitt i alla sorger och bedrövelser så kan det ändå smyga sig en liten ljusglimt:
Nya MTB-skor traderade för 1/3 av nypris, ibland behövs det inte så mycket,
men ett par nya skor (oavsett sort) kan göra mycket för själen!
Bara konstigt.
Sitter i förrådet på jobbet och sorterar spel och böcker.
Inser att det är väldigt varmt så jag ska öppna fönstret.
Rycker och sliter och känner mig väldigt klen när jag inser:
Fönstret är igenskruvat, vilken galning gör sånt?
Är det för att spara in på fönsterlister eller?
I alla fall så skruvade jag ur skruven och fick lite luft.
Livets goda, cykling och skor.
Visst är det så att vi har våra lyckostunder, då när allt känns toppen.
Idag har jag haft två såna "Hallelujah moments".
Först blev det en go långrunda i skogen med 4 underbara vänner.
Härligt att få cykla med A, vi har inte cyklat tillsammans sen i november.
Hon hade inga dubbdäck i vintras och när sen snön försvann så var vi andra
bara helt insnöade (haha) på landsvägscykling.
Men idag, DÅ var vi ute tillsammans i över 3 timmar:
Det var blött och halt så vi vågade faktiskt inte åka ner överallt.
Sen hem och äta middag och iväg för att handla lite.
Hade inte alls tänkt att handla skor men de stod bara där och ropade på mig:
Alltså, det krävs inte så mycket för att hitta lite lycka...
Änglar finns...
Satt i soffan och fick en underbar chattstund med en vän, hennes ord värmde rätt in i själen.
Och igår fick jag ett mail med styrkeord från en annan vän.
Båda två är helgens änglar, de gav mig styrka när jag som bäst behövde det.
Midsommarafton
Inledde min midsommarafton på bästa sätt:
Finrunda med bästa cykelbrorsan, det hjulet släpper man inte i första taget!
Dagen till ära bjöd han på glass och körde inte skiten ur mig!
Sen skulle vi äta midsommarlunch på altanen, det började regna, men jag kan matcha:
En del blir bättre på bild än andra!
Rökt lax och fyra sorters sill, lite lite tycker jag!
Sen jordgubbar "The Sydvart way", delas i 4 delar, på med socker och grädde.
En bra dag innehåller alltid lite cykling!
Hade midsommarfirande på jobbet och jag var festfin:
Åkte till jobbet och fick en liten paus på vägen:
Och sen var det finbesök på jobbet, gissa om det kliade i äggstockarna!
Till sist, efter en månads vila i garaget så tog jag ut henne:
Hon frustade av glädje och var hur snabb och yster som helst i skogen.
Ville skita ner sig rejält, så det var genom geggan som gällde, inte bredvid.
Grillfest
Var på grillfest med cykelklubben, jag hade lovat att fixa jordgubbar:
Gissa om det luktade gott i min bil av 30 l jordgubbar!
Vätternrundan ur mitt perspektiv!
Japp frivilligt ställer man klockan på 02:00 för att kliva upp och koka gröt till mina 9 roomies.
Vi tryckte i oss gröt och bacon och ägg och smörgåsar och juice och kaffe och lite till.
I soluppgången tog jag och Benny våra stålhästar och rullade ner till centrum.
För att vara riktigt säkra på att vi skulle hitta rätt runt Vättern så hade vi fått en karta att fästa på cykeln:
Samlades i alla fall nere vid starten och försökte se pigga ut, jag lyckades sådär:
Starten gick 04:12 ( tolv minuter över fyra på morgonen/natten alltså).
En snygg HCK-klunga med 22 cyklister lämnade ett Motala i soluppgång.
Ner över gärdena blåste det motvind. Träden vajjade otroligt men det kändes ändå bra i klungan.
I infarten till Ödeshög tog vi första kissepausen, bara att slänga sig ner i diket tillsammans med de andra!
Sen i Gränna hade vi första depåstoppet a´ 7 minuter, in med blåbärssoppa, bullar och saltgurka.
Upp på cyklarna igen när Christer blåste i pipan, iväg och vi körde på bra tillsammans i vinden.
I backen vid ICA i Kaxholmen händer det, lite vingel och 3 man i backen.
Inga skador, bara lite skrubb och vi kunde åka iväg igen.
När vi rullade in i Jönköping var det en grym känsla, trots att vi bara snittat 24,4 km/h och låg efter,
solen hade börjar värma och motvinden var nu ett minne blott.
Gatorna var fulla med hejjande människor trots att klockan bara var 8:30, så mycket energi.
Hade ju fått höra att det skulle vara backar ut från Jönköping.
Jag som är van att cykla runt Landvetter och få några 100 höjdmeter på varje runda,
undrade när backarna skulle komma. Tyckte mest det var lite knixar. (Kaxigt? Jag vet!)
Tog oss en kissepaus där också...
Sen stannade vi för påfyllnad i Fagerhult, samma intag: bullar, blåbärssoppa och saltgurka.
Där nånstans passerade jag gränsen för hur långt jag nånsin cyklat 135 km.
Allt därefter var nu nytt rekord!
Vid 170 km började jag bli trött, hade hoppat över några förningar i rotationen,
så nu la jag mig efter grindvakterna och bara åkte med.
Vi hade en go svans efter oss varav en dansk och hans fru (?).
Vid ett tillfälle så strulade jag lite när jag åt så jag tappade, genast kom dansken och puttade fram mig.
Hans fru sa när vi åkte genom Karlsborg att jag hade världens bästa rygg, den skulle hon aldrig lämna.
Nästa stopp var Boviken och där återfick jag lite krafter av samma matintag.
Nu hade vi dessutom lyckats kör in tid och visste att vi skulle klara 12 timmar.
Här ligger jag fortfarande efter grindvakten.
Vid Hammarsundet när vi vände söderut igen så fick vi sidvind igen.
Jag strulade ännu en gång när jag åt men fick putthjälp av en trevlig kille,
jag tackade så mycket och fick till svar:
-Det är det minsta jag kan göra när vi får ligga på rulle!
Sen efter en stund så ser han hur jobbigt jag har i sidvinden, då ser han till så att vi byter plats
för att han ska kunna ta min vind. Jag började ju nästan gråta av tacksamhet!
Tyvärr glömde jag bort klubbnamnet på denna grabb, så jag kan inte tacka i efterskott.
Vi inner med en kissepaus till innan Medevi och det är skönt.
Vid Medevi struntar vi i grindvakter utan alla är med irotationen. Helt underbart att glida omkring
tillsammans med de andra och sjunga lite och skratta och tycka att vi äger hela världen.
In på strandpromenaden rullar vi i 2 snygga led, 20 tappra till gastandet:
-Ge mig ett Håååå
-Ge mig ett Ceeee
-Ge mig ett Kåååå
Klockan stannade på 11:23, vi klarade 12 timmar med god marginal.
Trots vurpa och många kissepauser, men utan en enda punka.
Jag var så här glad:
Sen i stadsparken halade våra lagkaptener fram champagnen:
Hisingens goa sub12gäng, mycket sång och dans känns det som
Sen åt vi pastasallad med lättöl ohc på kvällen var det 7-rätters med mina roomies.
Somnade gott och vaknade på söndagen med migrän.
Trots 300 km cykling så kändes kroppen helt OK, inte värre än ett vanligt långpass.
Men nån nästa gång tror jag inte att det blir, det är bra så här!
Måste skriva lite om matintaget också.
Åt mina hemgjorda Runekakor och även hönökaka med jordnötssmör, och drack vatten på cykeln,
drog i mig lite honung från flaska och tog några dextrosol sista milen.
I depåerna drack jag saft och blåbärssoppa och åt bullar och saltgurka.
Jag hade inga känningar av gallan eller kramp. Det mest naturliga funkar för mig, inte gel eller bars.
Ut och in?
Åkte till Östhjälpen med en massa bråte, spjälsäng, datorbord och gamla spel.
Men sen var jag ju tvungen att kolla om det inte var nåt jag behövde, och det var det:
Fin-fina glas för 10 kr styck, 8 stycken fick följa med hem!
Nu börjas det
Idag gick de första barnen på förskolan på ledighet och några slutar.
Fick ett litet fint paket av en av mina prinsessor som inte kommer leka med mig i höst:
Den kungliga toaletten.
Det var ju prinsessbröllop häromdagen, alltså fick vi upp ett nytt foto på personaltoan:
Dubbel lycka?
Jobbigt att leta efter 2 skattkistor liksom!
Cykelrunda i vår Herres hage!
Fick äntligen cykla med mina egna cykelpojkar, det var ett tag sen, jag har saknat dom.
I Benareby hittade vi lamadjur, missade att fota.
Sen kom vi ifatt 2 ryttare på varsin yster Islandshäst, varpå bästa cykelbrorsan fällde dagens kommentar:
- Har ni koll eller är det bara helt vanlig tölt?
- Tölt, svarar tjejerna.
Sen var han tvungen att klappa lite på hästarna medan vi andra cyklade vidare.
Cykelbrorsorna har ju fattat det där med vad jag behhöver träna på,
så det blev ett jämt tempo på strax över 27 km/h i 6 mil.
- Nu kör vi lite fortare än ditt Vätterntempo så det borde du kunna köra.
Japp, jag hängde i och det var inte ens jobbigt
Cykelvärd
En av killarna i subgruppen behövde hjälp med transport av cykeln till Motala,
själv skulle han ta en trip till Indien innan han sammanstålar med oss.
Alltså står det en extracykel i vårt garage, jag var bara tvungen att fota:
Tyckte att ramen var bara så läcker med sina vinklar.
Sen hottade jag upp min pendlarhoj:
Är så trött på att folk som går mitt i cykelbanan ALDRIG hör när jag plingar.
Införskaffade mig en tuta istället, den hörs lite bättre.
Helst skulle jag vilja ha en sån där tuta som man har på hockeymatcher,
men den är så stor.
Nationaldagsloppet med Sub12
Hoppsan, höll på att glömma att blogga om min nyfunna cykellycka.
Dissade ju min Sub10-grupp förra helgen och luktade på blommorna istället.
Under veckan letade jag reda på en Sub12 och frågade om jag fick vara med och leka,
javisst fick jag det, bara jag kom och tränade.
Anmälde mig till Nationaldagsloppet 100 km, 500 spänn för sen anmälan, hemskt dyrt...
Nationaldagen visade sig från sin bästa sida, strålande sol och lagom med vind.
Eftersom bilen var upptagen med annat så tog jag cykeln till Kviberg, bra med uppvärmning liksom.'
I Tahultsbacken hörde jag en cyklist bakom mig och tänkte att det var grannen som kom, men nej.
Väl uppe på toppen kom en snubbe från Sävedalens CK ifatt mig,
han skulle möta sin son för en runda, men vi hade sällskap till Allum och hann prata en del.
Cykling skapar kontakter en tidig lördagsmorgon.
På Kviberg sammanstrålade jag med min nyfunna grupp, ett härlig gäng på 14 personer.
Cyklade iväg genom Utby och Partille och i en rondall stod kollega JY och tog kort:
Tur att jag anför klungan så hon ser att det är jag!
Sen körde vi på och jag var med och drog hela vägen.
Vi fick lite manfall, en växel som inte ville bli inställd ordentligt och en punktering i Björröd.
Vid depån i Landvetter stod mina cykelbrorsor och hejjade på oss, sen slog de följe.
De tog lite vind och var himla bra hjälpryttare med käcka tillrop,
och de var glada över att jag såg pigg ut och pratade,
då visste de att jag fortfarande kunde ta i lite till.
(En tyst Propp är en död Propp, som vi brukar säga)
Här är sista knixen på Härkeshultsvägen innan det går utför i Jonsered,
och visst är jag framme och drar här med, fick tom hålla igen för att alla skulle hänga på!
Här är glada gänget i mål, jag hade skyndat hem till födelsedagbarnet så jag skippade pastan.
Summa summarum; att kliva ner 2 Subgrupper tror jag gör att jag kommer njuta av Vättern.
I detta gäng behöver jag inte slita för att hänga med, jag känner mig tom stark.
Nu körde vi iofs bara 100 km, nästa helg är det 300 km som gäller.
Men ett glatt gäng och lite sång kan göra susen.
Dagens ungdom...
Detta är komposthinken och den 22-åriga vikariens kommentar:
-Jag är inte så bra på det där med sopsortering...
Nej, det kan jag hålla med om, plast bryts inte ner så fort.
Cykelonsdag - light.
Höll på att skriva cykelfredag, men det är ju bara onsdag trots ledighet imorgon!
Jobbcyklingen var ljuvlig på morgonen:
Slutade tidigt och hade bestämt mig för lite cykelmek, typ kvinnor kan...
Kedja och kasett ska bytas innan Vättern så det var bara att hugga in.
Men fyttirackarn vad det satt, tog i så jag fick blodsmak men icke, det satt som berget.
Eftersom min syster har lärt mig att kvinnans bästa vän är 5-56 (bla) så sprutade jag på lite,
väntade en stund och sen behövde jag inte ens ta i.
Sen på med det nya, rent och fint var det i alla fall:
Sen fick styrlindan sig en omgång med Jiff, före och efter bild:
Nu är hojjen ren och fin och nyservad, får se hur fort det går med min nya sub-grupp i morgon?
Sommarfrukost
Ledsen hoj
Det lät lite konstigt i garaget så jag gick ner och kollade lite.
Jovisst stod den där i hörnet och muttrade nåt om jag inte gillar den längre:
Jag klappade om den lite och sa
"Snart är det din tur min vän, vår tid kommer efter Vättern för då kommer jag inte vilja
cykla på Landsvägscontessan på länge"
Jag tror den blev lite gladare, eller också var det bara jag...
Vänskap
I torsdags kom en av mina bästa vänner och hälsade på.
Egentligen skulle hon vara med på sonens skolresa men det var så många föräldrar anmälda,
så hon åkte ned till Göteborg och hängde med mig istället.
Vi hade en helt undrebar eftermiddag i sommarvärmen.
Vi hann fika på Condecco, shoppa en massa, käka hamburgare på Hard Rock och prata om livet.
Det är så härligt med gamla vänner, vi har kännt varandra sen slutet av 70-talet,
och när vi träffas så är det bara att plocka upp tråden sen sist.
Kvällen avslutades i bäddsoffan i där vi fortsatte vårt fnissande till långt efter att lampan släckts.
Upp till cykelbevis, eller inte...
Dagen V, V som i Varberg.
Det var den dagen som skulle sålla agnarna från vetet. 15 mil till Varberg med min sub-grupp.
Cykeln var ju nyservad med nya däck, vad härligt med mönster på däcken fölrresten.
De gamla hade gått 500 mil så de var rätt släta!
Jag gick ut hårt och startade dagen med havregrynsgröt, toppade med grädde.
Vad gör man inte för att få i sig så mycket energi som möjligt?
I bilen kände jag mig oerhört pigg och glad och fokuserad:
Vi körde iväg och det kändes bra i kroppen. Jag brukar ha det jobbigt första 20-30 minuterna
innan jag är uppvärmd, men det var helt OK idag.
Vi cyklade från Mölndal och ner över Kållered och Fjärås och nånstans där kände jag bara:
"Näej, det här är faktiskt inte kul. Att hålla på och slita så här och inte få njuta"
Så vid 37 km sa jag tack och hej, jag vänder här. Ni andra kan cykla mycket fortare utan mig.
Jag körde hem över Älvsåker och Eskilsby och njöt varenda sekund.
Istället för att ha fullt fokus på hjulet framför och tempoväxlingar så kunde jag nu njuta av cyklingen.
Jag tittade på hästar och får i sina hagar, tjingsade glatt på folk i sina trädgårdar, lyssnade på fågelsång
och kände doften av liljekonvaljer i skogspartierna.
Det är ju så här jag vill ha min cykling, njutbar. Det ska inte vara ett måste och kännas som ett jobb.
Jag är liksom lat av naturen och cyklar bara för min egen skull för att jag tycker att det är bra motion.
Jag är 44 år och behöver inte hålla på att jaga tider och placeringar, det är 20 år försent.
Efter att ha blivit bjuden på lunch av min cykelbästis (eftersom han inte kunde cykla och möta mig)
och diskuterat mitt vägval och subval så cyklade jag hem och mailade min subgrupp.
Jag upplyste dom om att jag absolut inte ser nån prestige i detta, jag kan lika gärna cykla runt pölen
på 17 timmar, det gör liksom ingenting. Jag vill ha skoj när jag cyklar. Men lycka till ni andra.
Istället för att nu bara ha två veckors ångest av att jag sinkar de andra i gruppen
så kan jag nu helt fokusera på att jag bara ska cykla runt och det får ta den tid det tar!