Vätternrundan ur mitt perspektiv!

Japp frivilligt ställer man klockan på 02:00 för att kliva upp och koka gröt till mina 9 roomies.
Vi tryckte i oss gröt och bacon och ägg och smörgåsar och juice och kaffe och lite till.
I soluppgången tog jag och Benny våra stålhästar och rullade ner till centrum.
För att vara riktigt säkra på att vi skulle hitta rätt runt Vättern så hade vi fått en karta att fästa på cykeln:
 
 
Samlades i alla fall nere vid starten och försökte se pigga ut, jag lyckades sådär:
 
 
Starten gick 04:12 ( tolv minuter över fyra på morgonen/natten alltså).
En snygg HCK-klunga med 22 cyklister lämnade ett Motala i soluppgång.
Ner över gärdena blåste det motvind. Träden vajjade otroligt men det kändes ändå bra i klungan.
I infarten till Ödeshög tog vi första kissepausen, bara att slänga sig ner i diket tillsammans med de andra!
Sen i Gränna hade vi första depåstoppet a´ 7 minuter, in med blåbärssoppa, bullar och saltgurka.
Upp på cyklarna igen när Christer blåste i pipan, iväg och vi körde på bra tillsammans i vinden.
I backen vid ICA i Kaxholmen  händer det, lite vingel och 3 man i backen.
Inga skador, bara lite skrubb och vi kunde åka iväg igen.
När vi rullade in i Jönköping var det en grym känsla, trots att vi bara snittat 24,4 km/h och låg efter,
solen hade börjar värma och motvinden var nu ett minne blott.
Gatorna var fulla med hejjande människor trots att klockan bara var 8:30, så mycket energi.
Hade ju fått höra att det skulle vara backar ut från Jönköping.
Jag som är van att cykla runt Landvetter och få några 100 höjdmeter på varje runda, 
undrade när backarna skulle komma. Tyckte mest det var lite knixar. (Kaxigt? Jag vet!)
Tog oss en kissepaus där också...
Sen stannade vi för påfyllnad i Fagerhult, samma intag: bullar, blåbärssoppa och saltgurka.
Där nånstans passerade jag gränsen för hur långt jag nånsin cyklat 135 km. 
Allt därefter var nu nytt rekord!
Vid 170 km började jag bli trött, hade hoppat över några förningar i rotationen,
så nu la jag mig efter grindvakterna och bara åkte med.
Vi hade en go svans efter oss varav en dansk och hans fru (?).
Vid ett tillfälle så strulade jag lite när jag åt så jag tappade, genast kom dansken och puttade fram mig.
Hans fru sa när vi åkte genom Karlsborg att jag hade världens bästa rygg, den skulle hon aldrig lämna.
Nästa stopp var Boviken och där återfick jag lite krafter av samma matintag.
Nu hade vi dessutom lyckats kör in tid och visste att vi skulle klara 12 timmar.
 
 
Här ligger jag fortfarande efter grindvakten.
 
Vid Hammarsundet när vi vände söderut igen så fick vi sidvind igen.
Jag strulade ännu en gång när jag åt men fick putthjälp av en trevlig kille,
jag tackade så mycket och fick till svar:
 
-Det är det minsta jag kan göra när vi får ligga på rulle!
 
Sen efter en stund så ser han hur jobbigt jag har i sidvinden, då ser han till så att vi byter plats
för att han ska kunna ta min vind. Jag började ju nästan gråta av tacksamhet!
Tyvärr glömde jag bort klubbnamnet på denna grabb, så jag kan inte tacka i efterskott.
Vi inner med en kissepaus till innan Medevi och det är skönt.
Vid Medevi struntar vi i grindvakter utan alla är med irotationen. Helt underbart att glida omkring
tillsammans med de andra och sjunga lite och skratta och tycka att vi äger hela världen.
In på strandpromenaden rullar vi i 2 snygga led, 20 tappra till gastandet:
 
-Ge mig ett Håååå
-Ge mig ett Ceeee
-Ge mig ett Kåååå
 
Klockan stannade på 11:23, vi klarade 12 timmar med god marginal.
Trots vurpa och många kissepauser, men utan en enda punka.
Jag var så här glad:
 
 
Sen i stadsparken halade våra lagkaptener fram champagnen:
 
 
Hisingens goa sub12gäng, mycket sång och dans känns det som
Sen åt vi pastasallad med lättöl ohc på kvällen var det 7-rätters med mina roomies.
Somnade gott och vaknade på söndagen med migrän.
Trots 300 km cykling så kändes kroppen helt OK, inte värre än ett vanligt långpass.
Men nån nästa gång tror jag inte att det blir, det är bra så här!
 
Måste skriva lite om matintaget också.
Åt mina hemgjorda Runekakor och även hönökaka med jordnötssmör, och drack vatten på cykeln,
drog i mig lite honung från flaska och tog några dextrosol sista milen.
I depåerna drack jag saft och blåbärssoppa och åt bullar och saltgurka.
Jag hade inga känningar av gallan eller kramp. Det mest naturliga funkar för mig, inte gel eller bars.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback