Spindelfobi

Om man inte har det så vet man inte hur hemskt andra människor mår.
Igår kväll när jag lagt mig så kände jag hur något kröp på min hals,
jag kände efter och märkte att det var en spindel.
Skrikande började jag vifta och tårarna var inte långt borta.
Jag hoppade omkring lite på golvet och sen undrade jag ju vart den tog vägen.
Att krypa ner i sängen igen fanns ju inte på kartan innan det farliga var lokaliserat.
Ingenstans fanns den och jag befarade att den fortfarande levde och skulle komma krypande igen.
Till slut lyfte jag på en av min kuddar som hamnat på golvet, där var den, oskdliggjord:
 
 
Nu när jag bor själv så måste jag ta hand om alla faror själv, även pappa Långben...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback