Cykeluppsnoffsning (vilket himla bra ord förresten!)
Två veckor kvar till Vätternrundan, bävar med barnslig förtjusning.
I alla fall så var det dags att byta däck, inte en dag för tidigt, 500 mil har de rullat.
I förbifarten kan jag ödmjukt nämna att jag var snabbare än mannen...
Han hade köpt shims till mig,
såna där inlägg för att jag ska komma åt bromshandtagen när jag ligger i bocken.
Men man kan ju inte förvänta sig att de ska passa när han köpt dom på hat-cykelaffären.
Fick tom. min andra mekaniker att kolla på dom men han konstaterade bara att det var fel.
Cyklade till affären för att känna på nya däcken.
Inte riktigt PK att cykla racer med icke-SPD och ryggsäck med mjölk...
Arbetsglädje
Var inne på personaltoaletten där vi har vår infotavla, det är liksom där alla har tid att läsa.
Hittade en liten notering nere i hörnet och blev varm i hjärtat:
Five-fingers och gröna fingrar!
Äntligen fick jag testat mina barfotaskor, de glittriga Five-fingers jag köpte i Italien:
Det fastnade roliga saker mellan tårna, gröna tår liksom!
Men jag har haft gröna fingrar idag också, stannade till i liljekonvaljkurvan på hemvägen:
Har även hunnit med att fixa ny frisyr:
Och imorgon blir det också en toppendag då en av mina bästa vänner kommer på besök!
Hisingen runt och Mors dag
Satte klockan på 05:10, galet men sant.
Infann mig på Toleredsskolan för frukost och funktionärsinformation.
Sen fann jag min plats här i livet, korsningen Romelandavägen-Trankärrsvägen.
Där viftade jag med röda flaggan och pekade med hela handen.
Jag hejja på en massa tokbra cyklande tjejer också!
Sen var det hem och äta middag och håva in morsdagspresenten:
Nu ska naglarna bli fin-fina!
En helt vanlig lördag.
Cyklade med min SUBgrupp inför Vätternrundan, nio stycken var vi som körde 100 km.
Samlades i Mölndal för att köra neråt Fjärås och sen fika på Tjolöholm.
Vindarna var hemska och jag fick verkligen slita, ibland fick jag en hjälpande hand i ryggen.
Så här glad var jag i alla fall vid fikastoppet efter 68 km och snittat 29,7, trots vindarna.
Sen trodde jag att det skulle gå fort i medvinden, då hade vinden vänt.
Väl hemma fick jag mat och lite sömn i soffan. Kom på att jag glömt bort min saft.
Tog hand om årets första rabarber och det blev några flaskor:
Sen fick jag ett sms om att min kollega äntligen åftt sin bebis, så då grät jag en skvätt.
Nu ska jag sitta i soffan en stund innan jag somnar (typ 21:00).
Skoj på jobbet.
Dagen började med att min kära kollega ÄNTLIGEN kom cyklande på sin übersnygga nya hoj.
Hon tror att jag ska inspirera henne till stordåd, eller åtminstone att cykla till jobbet nån gång i veckan!
Sen var det så att det var en boll i ett träd som skulle tas ned och jag fick det stora uppdraget:
Äldst och modigast på vår förskola!
Barnen fick ute en massa gatukritor så det var konstverk överallt:
Någon liten stjärna som klappat lite på sin fröken.
Jag tycker det var ganska charmigt.
Cykelkärlek
Om blåmärket efter förra söndagens MTB-runda blir hjärtformat så måste det väl betyda cykelkärlek?
Studiedag och planering.
Berättade för mannen att vi ska möblera om med ungar och möbler på jobbet.
- Jag ska jobba med 1-2-åringarna, sa jag.
-Jaha, vad tror du alla föräldrar säger när deras barn kommer hem och är slemmiga i nacken efter att du suittit där och snusat på dom hela dagarna då?
Han känner mig visst för väl...
Veckan i bilder.
Björkarna slog ut.
Födelsedagsmiddagen och födelsedagstårtan gick ton i ton.
Torsdagsgänget, alla i shortbralls och kortärmat, gött mos liksom!
Fredagens lunch på Öjersjö golfkrog, sesamlax med wasabisås.
Intogs på uteplatsen i sommarvärme, studiedagar is da shit!
Cykelhelg och Göteborgsgirot.
En cykelhelg utan dess like.
Lördagen bjöd på landsvägscykling genom hela Göteborg, 67 km på vägar, cykelbanor och grusväg.
GAIS var medarrangör så vad kunde man vänta sig? Sportdrycken tog slut i depåerna.
Det fanns inga bananer ller torra bullar eller saltgurka eller kaffe...
Men i Gårdsten hade de lyxat till det med inplastade baguetter.
De som cyklade längst bak med cykelkorgar och kaffetermos blev säkert glada.
Så här såg gänget ut som skulle bilda klunga, det gick så där..
Många cyklister var det:
Och hur tänkte jag här?
Trots avsaknad av mat i depåerna, var jag glad i Sävedalen (Det ligger inte i Göteborg!)
Körde in på 2:36 och en 60:nde plats, nöjd tjej. (400 tjejer i resultatlistan)
Sen på söndagen var det dags för 37 km MTB i Skatås.
Blev intervjuad av GT innan start, snodde bilderna, fy skäms på mig!
Kom iväg bra och mina ben funkade bra, Italienträningen har gett resultat!
En cykelkompis stod 3 km från mål och fotade, då fick jag ny energi.
Kom i mål på 2:50, placering 8 av 15 i långa klassen. Bara 17 minuter efter maken.
Vänteläge
Livet kom liksom av sig.
Det funkade inte med paus eller replay, så det fick bli stoppknappen.
Återkommer när jag har nåt vettigt att skriva om.
Så länge kanske jag njuter av en cykeltur eller vårsolen, vet inte riktigt.
Tjejcykling
Hamnade på en intensivrunda med HCK.
20 tjejer i varierad form som tränade tvåpar, belgisk, lagtempo, hög kadens och fri fart.
Såååå skoj och jag lyckades toppa pulsen på 189, det var länge sen jag gjorde.
Eller det var det inte alls det,
jag vägrade ju släppa Connys bakhjul uppför mastbacken för några veckor sen, då var den också hög.
I alla fall så bjöd tisdagskvällen på en kanonrunda, 53 km på 2 timmar.
20 grader varmt och shortbralls, tom. varmt när vi kom tillbaka klockan 21.
Såhär snygga var vi:
Jag är den lilla röda näst längst till vänster.
Genomgång av lagtempo.
Jag längtar till Italien...
Lite randompics från förra veckan:
På torget i San Leo.
Pantanis första cykel.
Fika på nåt torg utmed Panoramica.
Glad tjej innan dagens cykling.
Så här såg det ut på morgnarna innan vi drog iväg, fullt med cyklister på parkeringen.
Sen ställde Aina och Magnus upp sig för att jag skulle kunna ta kort på snabbgruppens urläckra guider.
Tyvärr innebar det att mina kamrater blev halshuggna...
Cykling och mat, Italien is da shit...
Alltså, i Italien vill jag bo. Underbar cykling och absolut godaste maten ever.
Fredagen började jag cykla, gav upp efter några kilometer.
Ont i knät, sura lårmuskler och skavsår mellan benen gjorde att jag och Eva-Lena valde stranden.
Hann bada i havet och solbränna oss, fnissa lite och äta glass, en bra dag alltså.
När vårt cykelgäng kom tillbaka och hunnit bada och duscha och klockan hunnit bli 18 eller nåt,
då kom våra värsta cyklister inrullande på parkeringen.
Grabbarna som inte räds 3000 höjdmeter på en runda, de som aldrig väggar, eller stannar,
de som gärna rycker ifrån de urstarka österrikarna i 15% backarna:
Magnus och Christian, mina cykelhjältar, REEEEESPECT!
Sen blev det prisutdelning:
Fick medalj för "Jagvetintevad" men min rosa klädsel matchade mitt rosa dekolletage...
Sen var vi så trötta på hotellmaten så vi gick ut och åt istället, nästan allihopa:
Ojdå, glömde bilden på partypinglorna:
Sådär, nu är min Italienvecka till ända, lite vemodigt var det allt att komma hem.
Regn och cykelfritt.
Usch och fy för regn när man är på cykelläger, går ju inte att cykla då.
Tog på mig joggingskorna och drog ut på morgonrunda istället, sprang på strandpromenaden:
17 grader strax före 8, helt ok.
Lugn cykelonsdag.
Cyklade till en liten håla för att titta på Pantanimuseet och graven, gott fika var det i alla fall.
Eva-Lena, Carolina och våra guider, den dåliga och den bra.
Den dåliga som visade samma tecken för allting och som jag skällde ut på engelska och svenska.
Sen kom Aina och tog över på italienska, då fattade han nog...
På kvällen struntade vi hotellets mat, käkade på stan istället:
Sofi och pizzan...
Cykelhjältarna Aina och Magnus.
Cykelhuliganen Richard.
Och Anders och Thomas, mycket mat blev det...