Skratt.

Jag har begåvats med roliga 3 roliga arbetskamrater,
fler egentligen,  men i mitt arbetslag är vi 4.

Idag efter lunch när vi satt  och gjorde en beställning framför datorn
kom en kollega in och sa:

-Jag lämnar dörren öppen in till oss, ni kan väl lyssna så det är lugnt,
jag ska bara kopiera lite.
-Javisst sa B och jag.

Efter en stund kommer hon tillbaka och vi säger:

- Det har varit lugnt!

B följer med henne in för att fråga en sak och får då se vad som hänt.

Vi har inte hört att telefonen ringt så ungarna har svarat (de är 3 år)
och står och tjattrar i telefonen.
Kollega A var inte glad...

Kamrat B smyger tillbaka in till mig och vi skrattade så tyst vi kunde och kissade nästan på oss....


Jag vet att det är kallt när...

  • snoret fryser i näsan.
  • låren domnar bort under promenaden till jobbet
  • jag tänker "det har blivit varmare" när termometern visar -9
  • jag föredrar soffan framför ett rejält träningspass
  • inga kläder är för fula för att hålla sig varm
  • jag sover med pyamas
  • jag utanför dörren hör det ständiga susandet av snökanonerna i spåret

Men egentligen så gillar jag vinter och kyla, men i lite lagom dos.


Nu kan skidsäsongen börja.

Idag hade vi 10 minus, brrr, vad kallt när vinden bet i.
Hemma plockade jag fram skidorna och min ärvda vallaväska och fixade lite. I vallaväskan finns verkligen allt.
Det finns modernare fluorvallor och tokgamla tjärvallor som luktar underbart. De vet jag egentligen inte
hur man använder men jag har inte hjärta att slänga dom.
Jag undrar hur många Vasalopp min väska har med om, det ska jag nog ta reda på.



Strykjärnet är skitgammalt men funkar tokbra som vallajärn, jag använder temperaturen "Konstsilke",
som väl troligtvis betyder polyester. Allt för att inte bränna sönder belagen.
Jag lade på tre lager grundvalla och sicklade mellan, sen lade jag på glider, nu får vi hoppas på lite
varmare vindar tills på torsdag då jag hoppas inviga mina nya skidor.

Adventsmys.



Morgonen började med en härlig grötfrukost före klockan 8, otroligt men sant.
Så är det när söndagarna är fyllda med aktiviteter, idag körsång och bowling, dock inte med samma deltagare.

Tittade en stund på min originella adventsstjärna i fönstret:



Riktigt avancerat handarbete av mor min. På 70-talet hade hon kurser i näversöm, ingen aning om varför
det heter så. Och en sån här hade vi alltid hängades bredvid hallspegeln när vi var barn. När det var adventstid
hängdes den upp i fönstret istället. Funderar på om jag ska be henne att sy 3 till mina ungar också,
och sen vill jag att hon lär mig att sticka raggsockor och baka struvor. Den som ändå var hemmafru och
hann med sånt pyssel.

Efter advenstgudstjänsten där barnkören gjorde succé och jag inte sjöng så mycket fel i vuxenkören,
blev det en underbar middag med allra bästa efterrätten, Annelies fruktflan:



Nu sitter jag i all fall i soffan och myser med mellan L, mannen jobbar.
Glögg och pepparkakor med gorgonzola, Per Morberg på TV:n...



Glad Advent på er, alla mina vänner!

Idag har jag lärt mig att Hosianna betyder "Kom med hjälp"...


Fredagkväll, brandvarnare!

Åhh vad skönt med fredag och alla ungar utflugna.
Tjejerna sover borta och lille A vet jag inte när han kommer hem,
innan han går och lägger sig i alla fall.
Han hänger med de andra tonåringarna i kyrkan och får säkert
skjuts hem av någon av stora M:s kompisar!

Här hemma undrade mannen om vi skulle åka iväg och göra nåt?
Skulle inte tro det om det är barnfritt hemma...
Jag frös ända in i märgen så det fick bli ett varmt bad samtidigt som
vi testade den nya Herrljungaglöggen med smak av Congac.
Och lite romantik med tända ljus på badkarskanten.
När vi öppnade badrumsdörren så gick brandvarnaren igång,
3 ljus som visst osade lite och doftade, men lite skraj blev jag allt!

Kaffe och Marabou Vintervit i soffan, zappandes mellan olika kanaler.

Take That hos Skavlan, Holländska ligan med Ola Toivonen i PSV,
en ganska bra TV-kväll, med andra ord...


Älskar mitt jobb på vintern.

Så här kan det gå när man försöker nå en stjärtlapp som sticker iväg nedför backen utan barn:



En ofrivillig "sälen" i bästa Anja-stil!

Förra vintern övade vi tacklingar och då fick jag ibland ner kamrat T, i år är hon för stor,
bebisen kommer i Januari. Så nu får jag erkänna mig besegrad:



En massa motion och frisk luft får jag varje dag, och betalt!!!!!

Riktig ilska.

Hur dum får man va egentligen?

Snart 19-åriga stora M hade inga nycklar med sig.
Hon visste att jag var på barnkör så hon satte sig på trappan för att vänta
och somnade...
Vaknade och frös hysterisk,
tar en sten och slår sönder rutan och klättrar in genom fönstret.
Då, kommer hon på att ringa sina föräldrar för att undra var de är,
kanske skulle gjort det liiiiite tidigare.
Pappan var på bowling med lille A och jag var på gymnasievisning
med mellan L.

Så nu har vi ett hallfönster som är översatt med en pappkartong,
Mannen och jag har glasflisor i fingrarna.

Imorgon får hon inte lämna huset förrän vi har ett nytt fönster,
"Men jag ska ju börja jobba klockan 15"

... och????

Hemmajobb.

I mitt yrke som förskollärare är jag ålagd att göra vissa kurser,
bla att skaffa PIM-bevis (praktisk IT- och mediekompetens) hos skolverket.
Uppgifterna är verkligen enkla, men de kanske ska vara det för att alla ska
klara av de olika stegen.

Uppgift 1 handlade om att göra ett dokument med brödtext och bildinslag,
avancerat? nej, inte direkt! Jag gjorde en kalasinbjudan till lille A:s kalas.

Uppgift 2
skulle göras som en Powerpoint presentation och skulle även innehålla
en ljudfil. Jag gjorde ett bildspel om skogens barrträd och läste in en dikt.

Uppgift 3 skulle vara en film i moviemaker och med berättarröst, förtexter och eftertexter.
Jag har tagit bilder på alla mina barn och sjunger namnsången till, jag spelar även gitarr...
Jag skickade in den och min examinator säger att den måste vara längre, men jag har ju
bara 18 barn i gruppen att sjunga om. Det är väl första och enda gången jag önskat att
vår barngrupp vore större! Jag kanske kan sjunga långsammare, men 40 sekunder till,
det går bara inte. Alltså har jag fått leta reda på bilder från en sångsamling och sen måste
jag prata lite runt det också. Hoppas få allt klart ikväll.

Eftersom uppgift 3 genererar 2 kompdagar så vill jag ju vara med på examinationen nästa
vecka, alla mina semesterdagar är ju slut och lite ledig vill jag allt vara i jul.

Ni tror väl ändå inte att jag tänker lägga ut filmen här?


Kärlek!

Idag är det 22 år sedan jag kysste denna man för första gången:



Då var han en 21-årig pojkvasker och inte visste jag då att han var mannen i mitt liv, det vet jag nu!

Hej mitt vinterland!



Så här såg det ut när jag vaknade i morse vid 8 tiden, massor av snö.
Stora M började jobba klockan 5, så man ser på hjulspåren att det snöat lite sedan dess.
Bara någon minut efter att jag tagit bilden så kom plogbilen och drog av cykelbanan utanför vårt hus.
Skönt, för då behöver vi bara skotta lite granna. Nu hoppas jag att snön får ligga till mars så att jag
hinner åka en massa skidor.

Veckans fjortiskommentar!

-Om du var jag så skulle du också tycka att du var dum i huvudet!


Konstlotteri.

Jag och mannen i mitt liv är båda kommunanställda och vi är med i kommunens konstklubb. I måndags var vi på det årliga konstlotteriet. Vi hade verkligen tur och gick hem med varsin tavla.
Denna valde jag:



Nacke av Alija Arnautovic.

Sen valde mannen, och det gick ett sus genom lokalen när han plockade ner denna nakenstudie:



Nude av Alain Bonnefoit


Asgarv!

Jag har begåvats med ett arbetslag där det förekommer många asgarv.
I måndags utspelade sig följande när vi satt kvar efter mellanmålet och
alla barnen hade gått iväg för att leka, som alltid pratar vi i mun på varandra:

T: - I nya Amazing Race är det ett par som pratar teckenspråk.
B: - Ja, och en som har benprotes.
P: - Vaddå, är det med handikappade människor i denna omgången?
T: - Ja, du vet tidigare har de bara varit ultrafitta!
P: - Haha, ultrafitta, vad det är det för ett ord????
B: - Och hon med benet har världens fjong...

Just då hade jag tagit en klunk vatten ur min mugg, eftersom vi har så snuskig
fantasi så fick jag ett bryt och asgarvade, med följden att allt vatten for ut
genom näsan och ut över alla påläggsburkar.
Sen skrattade vi så mycket att gravida T nästan kissade på sig!

Jaja, ni kanske inte tycker det är så roligt men det var verkligen tokroligt!

Söndag, fars dag och röj på vinden.

Har hunnit fira två pappor idag, min egen och mina barns,
undrar vem som är bäst?

Efter att ha varit på Östhjälpen i Jonsered två gånger denna veckan  utan
att handla (!) så fick det bli lite skåps- och vindsröjning,
mycket saker som vi inte behöver men  som kanske kan glädja någon annan?
Skidor och pjäxor för längdåkning, slalompjäxor, lampor, förstärkare, ljuskrona,
glöggryta och muggar...
Och då blev det ju lite tomt på vissa ställen så då måste det ju fyllas på igen.
Shoppade lite på tradera, klädfynd, vad annars? Börjar bli lite beroende men
det finns så mycket saker som jag inte hade en aning om att jag behöver...
Men jag letar lampor också, och designprylar av olika slag, och orange konstglas...

Det där med orange får mina döttrar att smälla av men jag bara tycker att det är
sååååå snyggt. Sådär lagom 70-tal, men då hette det brandgult, ett mycket
härligare ord än orange.
Högts upp på min önskelista står det:

Orange Bumlinglampa 60 cm.



Den ska jag ha i mitt kök nån gång när det är vitt och nyrenoverat.
Funderar som bäst på hur vi ska meddela stora M att vi tänker sälja vår lilla bil
eftersom de pengarna kan omvandlas till nya köksskåp.

Stegräknaren och vågen.

Hittade den och bytte batteri, sen dess har jag ingen dag varit under 13000 steg.
Men det kan ju bero på att jag går till jobbet och när jag väl är på jobbet så är jag
ju aldrig still, ska kanske försöka det någon dag...

I alla fall så ställde jag mig på vågen i morse, det var länge sen.
Och jag kan tycka att det är helt OK att väga 4 kg mer än för 20 år sen,
innan jag blev gravid med stora M.
Men varför kan man inte växa lite på längden också?
Några centimeter till vore passande, särskilt eftersom jag envisas med att påstå
att jag är 160 cm, vilket idag visade sig vara en lögn.
Jag mätte lille A och han är nu 163 cm och en bra bit längre än mig...

Maria-chips!

Haha, min kompis är modell på chipspåsar, coolt värre.
Ikväll äter vi Maria-chips, sen hoppas jag att hon får ut sitt gage i chips och delar med sig!







Härliga fredag.

Träningsvärk idag efter en löprunda med en lånehund igår.
Eftersom jag inte var säker på underlaget så fick det bli promenix till jobbet,
stegräknaren är ju på så det sporrar ju också.
På jobbet dök det upp 7 barn (av 18) så det var väldigt lugnt.
Efter frukost hade vi lite 70-tals revival, vi tittade på
"Fem myror är fler än fyra elefanter" på våra nya touchskärmar.
Helt underbart att jag fortfarande kan sångerna.

Tog en promenad till ängen och lekte "Kom alla mina kycklingar"
vår 1,5-åring har såååå korta ben som springer åt ALLA håll!

Sen kramades vi lite och åt lunch och lånade lite barn från andra
avdelningar så att vi skulle få jobba lite.

Förresten fick jag allra värsta partydojjorna av min jobbarkompis T:



De går det nog att dansa en hel natt i, provade inte eftersom
vi inte hade fredagsdisco idag.

Fick förmånen att hämta mannen på flyget, härligt att ha honom hemma igen
efter en veckas kursande. (Han klarade proven också)

Nu är alla barn ivägkörda men istället sitter mina föräldrar i soffan och häckar,
här sliter vi visst INTE ut en generation i taget...

24 timmar

Helt underbart program med Marcus Schenkenberg och Pernilla Wahlgren,
schyssta moves och roliga samtal, för att inte tala om Marcus sex-pack i bastun...

Programmet avslutades med en av mina favoritsånger:



Hade nästan glömt bort att jag tyckte om den så mycket.

Roligheter.

Funderar som bäst på vad jag ska hitta på för roligheter det närmaste.
Först och främst så är det nog barmark imorgon igen och då kan
jag kanske åka rullskidor.

På fredag kommer mannen hem och då får jag krama lite på honom,
kan också bli lite roligt, samt hinna med en cykeltur tillsammans.

Nästa helg blire restaurangbesök eftersom vi har hängt ihop i 22 år.
Hjälp, 22 år! Helt otroligt vad tiden har runnit iväg, men jag tror banne
mig att det bara blir roligare med åren. Hoppas han också tycker det!

Sen är det helt plötsligt 1:a advent och sen kommer julen och sen
är det nyår och sen ska jag hinna med en massa skidåkning på längden
och bredden och uppför och nedför och sen är det vår och då kan jag
plocka av dubbdäcken på hojjen och cykla i grönskan över stock och sten
och sen...

Hoppsan vad det rann iväg!

Vänner - nåt att vara rädd om.

Jag är lyckligt lottad som har en hel hoper vänner.
Det bästa är att jag har vänner av olika kategorier:

shoppingvänner
fikavänner
lätta-mitt-hjärta-vänner
partyvänner
arbetsvänner (kamrater)
trams-å-flams-vänner
barndomsvänner
ungdomsvänner
telefonvänner
cyberrymdsvänner
cykelvänner

En del av mina vänner återfinns i flera kategorier
och jag är himla glad över att de finns.
En del skulle jag vilja träffa mycket oftare och en del
räcker det att man träffar nån gång vartannat år.
Inte för att de är otrevliga men vänskapen lever vidare
trots att vi träffas sällan, det är bara att ta upp tråden
där vi slutade sist.
Och en del vänner saknar jag redan när jag sagt hejdå.
Flera av mina vänner som jag räknar som mina bästa
vänner har aldrig träffat varandra, konstigt men sant!
Olika vänner känner mig på olika sätt,
och vet totalt olika saker om mig.
En del vänner känner mig bara lite på ytan medans andra
känner mig bättre än vad mannen i mitt liv gör,
trots att jag räknar honom som min allra bästa vän!

Ni som har vänner, om det så bara är en enda,
var rädda om vänskapen.

Återblick

Körde bil häromdagen och fick höra en låt som gjorde att jag längtade tillbaka till sommarens roadtrip!

Den här spelades hur många gånger som helst när vi åkte omkring i Kalifornien. Det var nog den bästa delen på resan, innan jag fick hysteriska anfall på min familj. Att rodda fem veckors semester utan support var inte det roligaste jag varit med om. När vi kom hem så kändes det som jag hade kunnat flytta hemifrån vilken dag som helst, allt för att få lugn och ro. Som tur är så gjorde jag inte verklighet av de planerna. Idag kan jag inte fatta att jag var så korkad...

Snö = lycka

Idag var jag alldeles tossig på jobbet, det snöade ju!
Ibland undrar mina kollegor vad jag går på,
och H i köket är helt övertygad om att jag är en duracellkanin.

Men snö är ju bara så himla kul, imorgon hoppas jag att jag
kan göra snöänglar, det är liksom ett måste.

Jag hade tänkt att ta mig ett träningspass medan lille A var
på bowlingen. Det blev ingenting med det.
Vi kom till första rondellen, sen vände jag eftersom det var
så halt och vinterdäcken låg i garaget.
Körde hem och bad pappsen om hjälp.
(Jag är gräsänka denna veckan och mina föräldrar är här
eftersom pappa har ett jobb att göra i Mölnlycke.)

Vi öppnade upp garaget och körde in halva bilen i taget.
Pappa gjorde 3 däck och sen hejjade han på mig när fixade
det sista. Han behövde inte ens efterdra eftersom jag
är så himla stark.



Sen kom jag iväg på en träningsrunda, det var ju lätt i ovädret...
Gick en stavgångsrunda och kände mig som Bambi,
det var tokhalt och kallt, jag svettades INTE.

Jag har i letat fram min stegräknare bara för att sporra mig själv
när jag inte kan träna det jag vill träna.
Cykla till jobbet är det för halt för så då får jag gå 2 km i varje
rikting, och då är det bra att räkna steg istället.

Min tro.

Efter veckans bedrövligheter gick jag till kykan idag.
Gudstjänsten började och M sjöng en jättegammal sång
som träffade mig rakt i hjärtat. Texten löd:

Han ger mera nåd då min börda blir större
när arbetet växer, mer kraft han mig ger
med ökade trångmål hans kärlek fördubblas
när prövningar möter, sin frid han mig ger.

Hans kärlek är gränslös
Hans nåd är oändlig
Hans kraft ingen människa utforskat än
Ty av sina eviga väldiga skatter
Han giver och giver och giver igen


När allt vad jag ägt utav mod syntes svika
när kraften är tömd fastän dag ej är slut
när jag har nått botten av tillgångar egna
vår fader då endast begynt att ge ut

Jag blev alldeles varm och jag blev så glad av texten.
Sen var det en ganska trevlig predikan av en inhyrd präst.
Sen kom det en sång till också den jättegammal:

Det enda som bär när allting annat vacklar,
det är Guds nåd och hans barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar
när sist jag står hos Gud i härlighet.

Det enda jag vet det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Det är en av mina favoritpsalmer och som jag sjungit
många gånger. Jag hann sjunga 2 ord innan tårarna kom.
Genom hela sången rann det bara nedför mina kinder
och jag kände hur jag kunde släppa allt som varit i
veckan och gå vidare.
Jag har inte lust att gräva ned mig för saker som jag
inte kan rå över. Någon annan får må dåligt istället,
för jag tänker då inte göra det, så det så!






Äkta kärlek.

Mannen i mitt liv frågar:
-Är du från Tyresö?


Tron på mänskligheten är tillbaka.

Efter gårdagens telefonsamtal med Landvetters största pucko så fick sig tron på mänskligeheten en törn.

Jag skrev ju om han som taggat lille A som "hundbajs", jag ringde upp den mamman och förklarade lite omständigheter.
Hon tyckte nog att jag var lite smått galen och förstod nog inte riktigt varför vi hade tagit så illa vid oss, men hon lovade att återkomma när hon pratat med sonen.
Idag vid lunchtid så ringde min telefon och jag stod nära mitt skåp så jag kunde svara.
-Jaa, det är Propp.
-Hej det är F, jag ville bara säga förlåt att jag skrivit hundbajs.

Jag blev nästan mållös men fann mig snabbt.
-Det tycker jag var bra av dig att du ringer upp mig, det visar att du är en reko kille som tar ansvar för det du gör, tack så jättemycket för att du ringer, och hälsa mamma så mycket.

Det blev lite solsken i mitt liv alltså, sen har jag hunnit äta fredagsbiff, åka rullskidor och äta choklad som jag hittade i mittjobbskåp som helt underbara kollegor lagt dit som tröst. Dom är helt enkelt BÄST!


Idrott och hälsa - betygstips!

Diskuterade med ungarna när vi skulle åka till Ullared.
-Det blir nog en torsdag i november när jag slutar tidigt.
-Kan jag vara ledig hela dagen då för jag har idrott på fm? undrar mellan L.
-Hmm, om man har IG-varning i idrott så kanske man ska gå på idrotten, svarar jag.
-Men hallå, säger stora M, det är ju skitenkelt att få MVG, det är ju bara att passa de som är dåliga.
Stora M fortsätter: -Ja, du vet de som har glasögon och är finniga och sen hejjar man på dom lite extra också.

Så nu vet ni det, ett alldeles gratistips för att höja betyget!

Orolig natt.

Det är svårt att sova när man studsar av ilska, en massa tårar gjorde inte saken bättre heller.
Somnade väl framåt 01:30 tror jag, så idag får det gå i slowmotion.
Fattar inte hur föräldrar kan skydda sina barn och inte kan förstå allvaret bakom barnens handlingar.
Och knappt tro att ens unge har gjort något galet. Det kan inte bli lätt att komma ut i vuxenlivet sedan.

Min kamrat K som är skadereglerare på ett försäkringsbolag har berättat en massa konstiga historier
om föräldrar som ljuger och skyddar sina barn när de har krockat med bilen.
Den ena värre än den andra, hur kan de tro att de hjälper sina ungar?
Jaja, jag får väl lägga undan detta och hoppas att skadegörelsen upphör.

Idag ska jag i alla fall ha fredagsdisco på jobbet, klänningen är på och få nog förgylla tillvaron med en massa bling också!



Väldans bra bild på en välstädad hall, kameran ljuger alltid/aldrig!

Nu väntar jag bara på att garageportgubbarna ska komma, i em är det toksnyggt på utsidan!

Puckade föräldrar.

Tror ni att det var nån mamma som ringde?
Nej, just det, JAG fick ringa upp och då räckte hon över luren till pappan, som fö. är totalt tiltad i pannan.
Han säger att sonen tar på sig allt själv och vill inte säga vilka som var med honom.
Sen kommer det fram att pappan vet vilka som var med:
-Men jag har ingen anmälningsplikt, sonen har kastat saker idag på ert hus och vält soptunnan.
-Soptunnan var ju i måndags och då var det ju saker slängda också, och äggen då?
-Några ägg har han inte kastat, det kan jag lova, och det kommer inte kastas fler saker.
-Men jag vill gärna ha namnen på de andra grabbarna så att jag kan prata med deras föräldrar.
-Nej, sonen säger att han har gjort det ensam.
-Jaha, vill bara meddela att det med soptunnan är polisanmält också, som skadegörelse.
-Anmälder du detta så kommer jag lova dig att det kommer en polisanmälan om misshandel.
-Misshandel?
-Ja, när A slog sonen med ett brännbollsträ!
-När var det då?
-Det kan jag se till att få fram för de papprena har skolan.
-Men jag vill bara ha ett slut på allt eftersom jag tycker att A har varit tillräckligt utsatt.
-Sonen har också varit utsatt.
(Säkert, eftersom det är han som lett trakasserierna av A. A har alltid varit ensam mot fem sex stycken)
-Tack för ingetting då skitstövel, sa jag och la på luren. (en väldigt mogen avslutning)

Behöver jag tala om att pappan röstar på Sverigedemokraterna? Såg det på hans FB-sida.
Säger ju en hel del om vad man tycker om människovärdet, och nu förstår jag att han är dum på riktigt!


Snorungar.

Stod som bäst och pratade i telefonen i mellan L:s rum,
tittade ut och såg några ungar stå på cykelbanan lite längre bort.
De drog upp luvorna och stod och tittade mot vårt hus,
eftersom jag är lite på hugget vad det gäller konstigheter så hämtade
jag kameran och fotade lite genom fönstret men det blev inte så bra.
Sen small det till när de kastade nåt på huset, jag blev som tokig
tog cykeln och följde efter. Kom ifatt dom i backen och
bromsade in framför dom, då stack de till skogs och eftersom jag
inte hade skogshojjen så trampade jag hemåt igen.
Eftersom jag mycket väl vet vem den ena killen är och han har
varit klasskamrat med lille A tidigare så ringde jag upp hans mamma
på jobbet. Denna kille har varit elak mot lille A tidigare och stod ganska
högt upp på vår misstänktalista.
Jag bad mamman att hon skulle återkomma med namn och
telefonnummer till de andra två och det lovade hon göra.
Hoppas nu att allt detta får ett slut och att ungarna fattar att
det inte är OK, men man kan aldrig veta.
Sen ringde jag upp en kamrat och vi gick på promenad i närområdet
för att kolla om vi hittade ungarna igen, men de var borta.

Nu är jag så arg så att jag kokar.

Och migrän fick jag på köpet också, återkommer när jag fått lite mer kött på benen.

...och då menar jag inte fett eller muskler...

En helt vanlig onsdagkväll.

När mannen slutade jobbet åkte vi in till stan,
restaurang- och biobesök var inplanerat.
Hamnade på La Terazza och åt en gudomligt
god pasta, kan verkligen rekommenderas.
Egengjord pasta går inte av för hackor,
mannen och jag rullade nästan ut därifrån.
Vidare till Bergakungen för att se:
"Himlen är oskyldigt blå"
En lagom trevlig film där vi fick skratta lite
mitt i all bedrövelse.

Privatspanare.

Eftersom gårdagen blev som den blev med polisanmälan
så blev det lite orolig sömn i natt.
Mycket gicks igenom och därför bestämde jag mig för
att vara hemma idag.
Min chef ansåg inte att det kunde räknas som sjukdom
men jag kontrade:
-Psykisk ohälsa är väl också en sjukdom?
Sen diskuterades det inte mer om den saken.

Jag har suttit vid datorn i hallen intill ett fönster,
kameran har jag brevid mig "om-ifall-att" det skulle
dyka upp några huliganer.

Sen ringer mellan L och berättar att någon har varit inne
och kommenterat bilder på hennes facebook med det
väldigt mogna vokabuläret "hundbajs".
Hon hör av sig till tjejen, som svarar att en killkompis till
henne måste ha gjort det när hon glömt att logga ur.
Mellan L får i alla fall namnet på grabben och nu vet jag
inte vad jag ska göra med det...

För att livet ska kännas lite roligare har jag:

tvättat täcken och kuddar
druckit kaffe och ätit choklad
beställt biobiljetter till ikväll "Himlen är oskyldigt blå"
läst restaurangannonser för att se var middagen skall ätas.

Och nog blev det genast lite ljusare.



Och bara medan jag förde över bilden så ljusnade det ännu mer
så jag tog en likadan bild till, så att ni ser ljusningen!



Fräckt va?
Och nog smittade det av sig i mitt sinne också...


Nuvareklipptigen...

Kom hem efter en tur till staden,
på trappan ligger en söndrig soppåse.
På gräsmattan ligger ytterligare en soppåse
tillsammans med en sönderslagen pumpa.
Ut och tittar i mörkret, längre bort på
cykelbanan ligger vår soptunna.
Vält och tömd på dess innehåll.
Jag säger bara:
tur att vi inte har blöjbarn...

Öppnade postlådan försiktigt för att inte
bli skrämd av dess innehåll.
Som tur var låg bara posten där,
inga otrevligheter.
Nu blir det polisanmälan och jag får nog vara
hemma imorgon och stå beredd med kameran.

Tur att lilla A och mellan L har åkt bort på
höstlovsäventyr, var och en på sitt håll.

Söndagshets!

Ibland hinner man med massor på en dag,
men inte allt det man borde göra.

Eftersom jag lade mig tidigt på lördagkvällen
så vaknade jag tidigt söndagmorgon,
vintertiden till trots.
Mannen och jag hann med en morgonpromenad
till återvinningen innan kyrkobesöket.
På gudstjänsten fick vi lyssna till en cellist som
verkligen var ett med sitt instrument samtidigt
som hon sjöng. Vacker musik var det!

Testade rullskidorna en sväng, mannen varnade
för backarna och var tvungen att promenera med
mig för att kolla så att jag gjorde rätt...
Men tanke på vilken fegis han är utför så sket jag
fullständigt i hans goda råd och klarade lutningarna
på Härkeshultsvägen galant.
Det blev en runda på 4,5 km som tog 30 minuter.
Riktigt roligt var det och man kan ju alltid harva
fram och tillbaka på cykelbanan även efter mörkrets
inbrott.
Käkade middag och sen var det dags för nästa runda.
Mannen och kamrat G hade bestämt sig för att äntligen
cykla tillsammans. Jag och K tog stavarna och traskade
Backarundan. Det var mycket att ta igen efter att inte
träffats på evigheter. Blev även uppdaterad på Egypten,
där veckans semester hade tillbringats.
När jag kom hem så fick jag dåligt samvete för alla äpplen
som hängde kvar i trädet. Plockade ner de och gjorde
10 burkar äppelmos.



Visst är det underbart med rosa äppelmos?
Jag gjorde i min hushållsassistent där jag har
en passertillsats, skitenkelt. Lille A kom och hjälpte
till med att peta ner de kokta äpplena i hålet.
Sen bara koka upp med socker och i burkarna,
på med locket medan det fortfarande är varmt
och voilá, hermetiskt tillslutet, inga konserveringsmedel
här inte, bara äpplen och socker.
Mums på havregrynsgröten i vinter!

Efter allt kladdande med äppelmoset så invigde vi badkaret,
kaffe med dopp liksom...
Det var stort och brett och vi hade gott om plats.

Sen avslutades kvällen i TV-soffan samtidigt som jag
kom på att räkningar ska visst betalas också, suck.

Nästa helg kanske jag ska göra lite nödvändiga saker...