Propps

Eftersom min storasyster påpekade att jag var bästa lillasystern så ska jag berätta något roligt som hände härom dagen.
På den tidigare omtalade Sus-festen så diskuterades det att den väna snälla Monkan minsann kunde bita ifrån.
-Jamen hon är ju faktiskt lillasyster, sa T.
- Men småsystrar får ju alltid stå tillbaka för sina storasyskon, säger kollega M.
-Nej, säger Tina, så är det inte. Småsystrar gapar och skriker och får som de vill.
Under tiden sitter jag och funderar och vill inte riktigt hålla med T utan hålller mig till M:s teori om att småsystrar är förtryckta och arbetar i det tysta.
Då från en stjärnklar himmel slår det mig:
HALLÅ; VI ÄR JU SMÅSYSTRAR ALLIHOPA AV OSS.
Jaja mensan, vi som hörs mest och styr och ställer och vill få det gjort på vårt sätt, vi är alla småsystrar.
Monkan och Tina och M och lilla jag och B-I och Sus. Sen kollade vi vilka som var storasystrar:
M och J och E och L snälla och fromma som lamm och bara ler och ser söta ut och säger ja tack och amen åt våra andras förslag.
Vi förtryckta småsystrar får hållas, det blir lugnast så!