Propps

Om ni undrar?
Så tycker jag att jag är en riktig hejjare på luftgitarr.

Genom att göra skidorna redo för vinden.
Jag tog alltså bort all gammal valla och la
på ett paraffinlager som skydd.
Sen fixade jag cykeln, nya lampor och ny
luft i däcken.
Sen inhandlades det en ny träningsjacka,
vad ska jag träna????

Stora M som lider av total avsaknad av följande:

städgenen
planeringsgenen
i-tidgenen

skulle ha hem lite kompisar igår.
Hon skrev en lista till affären på vad som skulle inhandlas,
detta skedde tidigt på eftermiddagen!
Sen började hon röja i köket och plocka undan på div.
bänkar och bord. Torkade och fejjade.
Hon styrde upp mig till att ta hand om en köksbänk.
När allt var skinande så plockade hon fram all mat
och ställde på köksbänken så att de kunde göra allt
tillsammans när gästerna kom.



Så här såg det ut när hon skulle flytta på spaghettipaketet
som var öppnat i bägge ändar!


Nånstans i något gömt hörn i M:s hjärna
har alltså allt mitt tjat hamnat och bara väntat på att
få användas.

Jaja, detta ger mig hopp om framtiden...

Eftersom jag har lagt ned mina planer på Göteborgsvarvet
så måste jag ju ändå ut och promenera.
Jag mötte min knäläkare inte mindre än 2 (två) gånger på min runda.
Jag kände mig nöjd att jag inte sprang.
Vad han kände vet jag inte, kanske inte ens igen mig!

Jag har köpt nya cykellampor och skulle testa,
gick in i det mörka sovrummet och tände.

Från vardagsrummet hör jag mannen i mitt liv säga:

-Oj, vilket mörkt rum, det måste ha varit släckt länge!



Eller som när systerdottern fyllde typ 4 år och önskade sig
en ficklampa. Hennes pappa frågade:
-Vad ska du göra med den då?
-Tända den!

... har imponerat igen.
Jag gick till läkaren eftersom jag haft problem med sår och självsprickor
på ställen dit solen inte når.
Jag upplyste om all behandling jag gjort själv:
bomullskläder, oljesmörj, ingen tvål mm. mm.

Hon, ja jag är tacksam över att det var en kvinna eftersom män inte äger
dessa kroppsdelar, trodde att jag led av kronisk svampinfektion så jag
fick medicin för 6 (sex) veckor. Ett piller i veckan, långtidsverkande.
Ingen skillnad.

Vi hade telefonkontakt och hon gav mig recept på en starkare cortison
salva som jag skulle använda i 2 veckor.

-Märker du fortfarande ingen skillnad om 2 veckor så får jag skicka en
remiss till hudkliniken för så här kan du VERKLIGEN inte ha det.

När jag lagt på luren så funderade jag på om en manlig gyn. hade insett
allvaret?
Jag har ju varit på akutmottagning med dett vid åtminstone 2 tillfällen
och bara ordinerats att använda barnolja mot torrhet.

HURRA FÖR KVINNLIGA GYNEKOLOGER!




Saknar Cityakuten...

I vår familj har vi anammat husmorsornas fredagsbiff.
Varje fredag under 2010 har det stått biff, pommes frites och bea
på middagbordet.
Idag trodde jag att lille A:s klass skulle anordna disco så tiden var knapp.
Istället serverades det fisk i saffransås och potatis.
Så här lät det när familjen ramlade in i köket (alla i kör):

Stora M:
-Men hallå, bearnaisesåsen då? det där är ju ingen bea!

Mellan L:
-Varför har du inte gjort nån sallad?

Lilla A:
-Blir det ingen biff idag?

Mannen i mitt liv:
- Varför är det inte mer fisk?
(Det var 3 laxbitar och 2 vita filéer, alldeles lagom för 5 personer)

Det är nu lilla Propp får ett anfall och skriker:
-Kan ni inte bara hålla käften för jag kan inte svara alla på en gång!

De andra 4 tycker att jag är lite väl PMS:ig...

Det värsta var att det inte var något disco, så vi hade hunnit äta biff med bea....

Jag hade ju bestämt mig för att min 40-årskris bestod
av att springa Göteborgsvarvet.
Det var ett himla dåligt beslut.
Taskiga knän tycker inte om att springa.

Även om jag har tillräckligt med kondis,
och då menar jag inte kaffe och bakelser,
så säger kroppen helt enkelt ifrån.

Jag läste i senaste numret av iFORM
om några som hade varit skadade och ställde upp i ett Marathonlopp.
De sprang 5 minuter och gick 1 minut, genom hela loppet.
De fixade det och var pigga i benen efteråt.
Denna metod var visst väldigt skonsam
för knä och leder, så jag var ju tvungen att testa.

Jag tog med mig stora M ut i måndags, här skulle tränas.
Vi körde efter klockan men sen blev det lite för mörkt så jag
såg inte vad klockan visade, då körde vi på känn.

Sen låste sig mitt knä och jag fick halta hem.

Nu ska jag sälja mitt startnummer...


...och satsa på cykling istället!

...måste ske.
Att uppdatera bloggen en gång i veckan är INTE ok.

Men hallå, det är ju helt otroligt.
Lördag morgon och jag vaknar 5:30,
försöker verkligen somna om men
det är helt kört.
Vad ska man göra då?
Funderade på att börja städa i nåt
hörne men då väcker jag väl nån.
Alla andra i huset snusar så gott och
här sitter jag...

Snön smälter och jag inser att det kommer att dröja
många år innan vi får en sån här vinter igen.
I spåret kommer det finnas snö några veckor till så
att jag kan åka skidor.
Men nästa år då?
Ska jag behöva bli säsongare i alperna så här på
ålderns höst för att få mitt snöbehov tillfredsställt?

Jag hade ingen aning om att jag tyckte så mycket
om den riktiga vintern...

Denna helg brukar jag var i Branäs.
2006 åkte vi första gången med tjejgänget från mitt
före-, före-, föredetta jobb i Jonsered.
(Fatta vad många olika arbetsplatser jag har haft!)
Imorse kändes det konstigt att fixa frukost till mannen
och sen slå sig ner i hemmasoffan för att kolla
Vasaloppsstarten.

Sen var jag iväg och sjöng, och sen blev det solig promenad.
Satt i solen på altanen i bara tröja, njööööööööööööööööt.

Sen fixade jag till skidorna efter middagen och åkte 8 km
i spåret. Det var ganska tomt nu när Vasaloppsåkarna är iväg.

Annars har jag ju fått sova en hel del denna helg, I Branäs
brukar det vara skidåkning 9-15, sen afterski, sen middag och
förfest och sen party till nattklubben stänger 02:00.
Och sen samma schema nästa dag igen...



Jag hittade en bild från 2008! Sen kom jag på att vi inte har vidareutvecklat
affärsidén "Partyhararna"...

Onsdagen 24 februari var jag på Körslagsaudition i Mölnlycke.
Kom dit klockan 16:30 precis när de börjat släppa in folk, då fick jag fylla
i en massa uppgifter om sångerfarenhet och tv-vana och klädstorlek och
vilka partytricks man kunde...
Sen fick vi gå in 5 i taget för en pre-audition. En trevlig tjej som lyssnade
på oss och som visste vad Ralf Gyllenhammar letade efter.
Jag var inte nervös eftersom E, var med. E är 20 år och hjälper till i barnkören
som jag har tillsammans med E:s mamma! Jag sjöng Carolas "Så länge jag lever"
Och vi 2 gick vidare för att träffa Ralf, WOW!
Sen efter mycket om och men var det dags för en träff med Ralf. Detta hade
dragit ut så mycket på tiden så helt plötsligt ville han ha in grupper med 4 i.
Och då hamnade jag också med E. Innan vi blev insläppta så fick vi lite tips:

- Visa tatueringar
- Sjung rockigt, oavsett vilken sång du sjunger.

Jag sa bara att jag skulle sjunga "Så länge jag lever" av Stefan Almqvist och
sen klämde jag i från tårna. När jag var färdig så sa Ralf:
- Du sjunger ju lite som jag...

Sen sa han att det fanns så många bra tjejer och vi kanske kunde få vara med.
- Gå ner och sätt er och vänta med de andra som fått kanske.

Sen väntade vi...
...och väntade...
...och väntade...

När klockan var 01:45 kom han ner och berättade att av oss 50 som satt där så
hade han med mycket vånda valt ut 20.
Och det var inte jag och E, så vi åkte hem och sov!

Men skojigt var det, och go stämning bland alla som väntade.

Återkommen efter en helskön runda i spåret.
Idag blev det nog 8-10 km.
Jag hade tom. lyckats med vallan, underbart
glid utför och fäste uppför.
Nu har jag bestämt mig för att köpa rullskidor
när snön försvunnit.
Nästa år ska mannen och jag åka Kortvasan,
den är 3 mil och det ska man väl klara av på
ren envishet?



Jag kanske inte blir lika bra som Anders Södergren
men jag kan ju alltid ha honom som förebild!