Propps

Ända sedan jag var liten har jag drömt om att åka Vasaloppet.
Hemma hos mina föräldras goda vänner så var hallen smyckad med Vasaloppsdiplom.
Farbror Yngve (jag hoppas du ler i din grav åt mitt påhitt) åkte massor med lopp.
Efter hans död har jag fått ärva hans vallalåda, en grön pappskapelse från Swix.
Den har använts mycket och vi har mixtrat och trixat och blandat och hållit på.



När jag började åka längdskidor i spåret för 2 år sedan så var det Yngves fru Gertruds skidor
och pjäxor som jag harvade runt med. Alldeles perfekta för mig, och jag lovade henne då
att dom skulle få åka ett Vasalopp. Men jag köpte nya...

Nu till äventyret:
Tåget från Göteborgs station avgick 12:57 på söndagen.
Mannen och jag fick dela kupé med 3 trevliga människor från Hindås.
Makaroner och köttfärssås i mattermosen och kaffe i kaffetermosen avnjöts under resan.
När vi stannade för ett längre stopp i Flen fick vi inta lite frisk luft på perrongen.
Där lyckades jag lyssna på ett samtal mellan 2 karlar och den ena
var inte anmäld. Han skulle göra en direktanmälan vid starten när vi kom upp.

- Men jag har ett extra startbevis som du kan få köpa för vår kompis är sjuk.
Och namnändringen kan du ju fixa där uppe.

Vi ringde till min cykelbästis som blev glad över att inte förlora alla inbetalda kronor.

Strax efter Uppsala bäddade vi i ordning våra slafer för att få några timmar sömn,
då var klockan 20:30 och det var utlovad väckning 02:30.
När jag hörde väckningstiden så var jag beredd att hoppa av.
Nog för att jag är morgonmänniska men det finns gränser...
Tåget skulle anlända till Mora 22:00 och stå still där för nattsömn.

I alla fall så blev vi väckta, fick hämtat frukost och nyvallade skidor
och sen gick bussarna till starten klockan 04:00.
När jag läser dessa galna klockslag i efterhand så undrar jag om jag är riktigt frisk?
Efter att busschauffören kört fel på vägen till Sälen så kom vi till starten vid 06:00.
Vi fick ordning på skidor och packning och kaffe och vatten och uppvärmning i tid.
Så här pigga är vi strax före starten klockan 07:00:



Iförda våra nya snygga klubbmössor från Landehof!

Efter någon mil började det snöa så smått och i början var det inga problem.
Men efter 4 mil så började snöa rejält, riktig julaftonssnö.
Då blev det jobbigt och trångt eftersom det inte funkade att åka i alla spår.
När det var som värst så var det bara 2 spår i mitten som var åkbara,
de längst ut var igensnöade och de däremellan kunde man använda
vid omkörning men det gick jättetrögt där så det var liksom ingen idé.
Sen kan jag konstatera att det finns en del veckor i månaden som det är
bättre att köra Vasalopp än andra. Denna veckan var INTE bra.

Mannen körde ifrån mig efter 10 km och sen var han 45 minuter före mig i mål.
Efterosm jag ahde min GPS på autostopp så vet jag att jag rastade i 38 minuter!
Emellanåt var skidåkning en fröjd och däremellan var det inte roligt nånstans.
Jag frös aldrig och svettades inte för mycket, behövde varken byta vantar eller mössa.
Jag hade med mig tillräckligt med extraenergi och drack mycket blåbärssoppa.

Efter åtta timmar och trettionio minuter (8:39) var jag i mål,
mannen klarade åtta timmarsmålet, 7:53 och han är mycket nöjd.
När jag kom över sista krönet inne i Mora och jag såg målportalen
så började tårarna rinna, det var bara så mäktigt.
Tur jag hade glasögonen som skydd för snön på mig.
Sen in under portalen med texten "I fäderns spår för framtids segrar"
och jag bara skrek "JAAAAAAAAAAAAAAAA"!

Duschen efteråt kändes som en skänk från ovan!

Sen Makaroner och köttfärssås och semla till efterrätt i föräldrarnas husbil,
då kändes dagen fulländad, återvände till tåget och somnade vid 22 när det startade.
Hemma vid 05:30 och stora M hämtade oss på stationen,
bums ner i sängen hemma och sov till 9, skönt.
Dagen kommer nog gå i koma takt, men kroppen känns förvånansvärt pigg,
dett är huvudet som känns segt av för lite sömn.

Kommer jag att åka igen?

Jajamensan fattas bara...

Nervositeten alltså, naglarna blir kortare och kortare.
En sån där typisk Sofi-grej, nervös=nagelbitare.
Det är ju inte så att jag har tänkt att vinna på måndag,
och inte är jag rädd för att jag ska bryta loppet heller,
det är bara en massa trams att vara nervös.
Jag tror att jag är nervös över att jag ska glömma nånting,
men väskorna är packade, nästan i alla fall.
Pyjamas är bra att ha när man ska dela liggvagn med okända,
man behöver ju liksom inte skrämma ihjäl dom redan på uppresan!
Sen har min cykelbästis insjuknat så han får vara hemma,
tråkigt men sant.
Går ju inte att åka 9 mil när man legat i influensa i veckan.
Är ju bara dumt att ens försöka.
Han får följa oss på Vasaloppsappen eller via sms,
precis som ni andra!
Startnummer 13715 och 13719 har vi. Gissar att 19 kör fortast!

Näej nu ska jag förfasas över Festivilfestivalen,
som Lille A sa när han var liten och det var veckans höjdpunkt!

Kan man vara annat i dessa prinsesstider?
Jag ville ha prinsesstiara till jobbet igår men fick inte låna 17-åringens.
Idag vid lunchtid så skulle ju den nya prinsessans namn tillkännages.
Jag satte på datorn för att följa presskonferensen, helt underbart,
men vi vuxna tyckte det var riktiga högoddsarnamn.

Mina kollegor tror att jag kommer bli en riktigt rojalistisk pensionär
som kommer följa kungafamiljen på deras Eriksgator,
ståendes i främsta ledet viftandes med flaggor.
Jag berättade detta för min familj samtidigt som jag påtalade att i
framtiden kommer det flaggas på min systers födelsedag eftersom
hon är född 47 år innan lilla Estelle.
Stora M undrade om alla i kungafamiljen hade flaggdag på sin födelsedag?

-Javisst svarade jag, kungen 30/4, drottningen 23/12,
kronprinsessan 14/7 och Carl-Philip 13/5,
Madeleine vet jag inte kanske juni!

Mannen började skratta och ansåg att jag inte behöver vänta till pensionen!

Men nu väntar jag ivrigt på bebisbilden!



*Madeleine fyller år 10/6

Så här i magsjuketider så funderar jag ännu en gång på att skriva en bok:

"De sämsta bortförklaringarna om att mitt barn kräks och det är INTE magsjuka"

• Mitt barn åt nog för mycket godis igår.
• Mitt barn gungade nog lite för högt igår
• Mitt barn hade nog lite för varma/kalla kläder på sig igår.
• Mitt barn åt/drack nog för fort/mycket/lite igår.
• Mitt barn hostade så att han/hon kräktes.

Detta kan föräldrar säga till mig trots att det finns flera andra fall av magsjuka på förskolan.
Tror de på det själva eller tror de att jag är dum i huvudet?
Varje gång som jag har spytt, oavsett om det är pga. magsjuka, matförgiftning eller graviditet
så har jag känt mig dålig. Inte orkar man göra speciellt mycket efter en rejäl urladdning.

Men till förskolan orkar alla barn gå, där leker vi ju bara och det är ju inget jobbigt.

... eller jag borde åtminstone.
Men som vanligt blev det fredagsbiff med pommes och bea.
Däremot åt vi ostkaka med körsbärssylt och vispgrädde till efterrätt.
Det räknas nog som bra kolhydrater...

Mannen överdoserar C-vitamin, allt för att vara på topp på måndag.
Han känner sig lite småkrasslig, "lite simmig i ögonen", säger han!

Japp, Filippa Bark och Benjamin gör det!

Hittade dessa toksnygga från Vagabond, kanske måste köpe de nästa vecka!

Jag och kollega F var med våra stora barn på ängen och lekte.
I buskaget hittade jag plast som jag tänkte ta med mig tillbaka
till förskolan för att slänga i soprummet.
Jag drog lite men det satt fast och visade sig vara halvt nedgrävt
och låg på en större yta än vad vi först märkte.
Plötsligt tystnar vi och jag säger:

-Vi kanske ska gå tillbaka senare och kolla utan barn.
-Kan det vara ett djur nedgrävt, eller vad lindar man annrs in i plast?
-Eller också ringer vi vaktmästaren...

Nu riktigt hörde vi CSI-introt och våra hjärtan slog jättefort.
Jag var helt övertygad om att jag skulle få vara med i efterlyst
och berätta om vårt fynd av någon mördad människa.
Vi var väldigt upprymda nu så vi kunde inte låta bli att sparka
lite mer på plasten så att den skulle lossna.
Till slut lossnade den och vi kunde andas ut,
det var bara ett stort plaststycke utan något i.
Av kylan så hade det frusit fast lite i marken och det var det som
gjorde att vi trodde att det innehöll något.

Har en förkärlek för gamla 80-talsfilmer,
drömmer mig tillbaka och minns.
Idag visar de en tillbaka till 80-talet film på Canal+
och jag kan inte låta bli att titta.
Skäms nästan, men bara nästan!

Min lilleman fyller 14 idag, helt otroligt.
Hade släkten på kalas igår och bjöd på underbara tårtor:



Ser tyvärr inte så smaksiga ut längre, men de var värda att dö för!
Bägge recepten är från mina favoriter Husmorsorna.
Dagnys daimtårta och American spungecake
Klicka på länkarna så hittar ni recepten.

Daimtårtan är det förstås daim i, på toppen blandat med oboy och grädde,
botten är en hasselnötsbotten, lite marängig sådär.
Spungecaken är med extra allt, choklad, bananer, kaffe (jag slopade valnötterna)
och glasyren är gjord av nutella, jordnötssmör, grädde och florsocker.

Kan inte annat än glädjas över helgerna.
Känner verkligen att jag återfår krafterna trots att det är full rulle.
I lördags blev jag övertalad att följa med som moraliskt stöd på skidor.
Min cykelbästis har inte hunnit åka så mycket skidor som han borde...
Vi tog oss en tur till Borås och körde 6 varv på 4 km slingan.
Det regnade och snöade och var svårvallat, tränade även på blåbärssoppan!
Men det blev faktiskt en helt underbar träning, bra att träna på alla väder.
Som tur är så har de duschar där så vi kunde tina upp innan vi åkte hemåt.
Hade vi åkt på fredagen så hade det sett ut så här:

Näej, helt normalt är det inte att vakna 05:40 och vara tokpigg.
Inte känns det bättre av att lille A kommer upp 06:40,
tonåringar ska ju sova halva dagen, eller?

Kan ju inte annat än tokgilla karln och Sara Li.
Äntligen en schlager trots den skånska rap:en.
Men jag kunde sjunga med vid första framförandet,
dey är inte illa.
Ska skynda mig till biblioteket på måndag och låna nåt.
Han är en vit fläck på min litteraturkarta, hoppas lära mig några nya ord!

Sarah och Gina presenterar artisterna;

-Gruppen Youngblood sjunger bidrag nr 1.

Mannen replikerar:

-Nej, han spelar ju hockey.


Sen käkade vi chokladfondue, jättemums.



Glömt att visa upp min fina chokladfondue som jag
fick i julklapp av en god vän. Vi har använt den mycket!
Idag doppade vi bananer och päron.

Håller på med uppladdningen inför öppet spår,
fick mail från Vasaloppet om en ny tjänst.
Man kunde köpa in sig på ett langningspaket:
jag skulle slippa köra runt med extra energitillskott
utan istället skulle det finnas langningszoner där jag
skulle bli tilldelad allt sånt. Lät ju toppen!
Kollade lite och det skulle kosta 395 kronor, lät ju vettigt.
Sen funderade jag och mannen i skidspåret på hur det
ska fungera i verkligheten, vem vet vad?
Kollade lite till och insåg då att för dessa 395 kronor som
jag ska betala så är det "energiprylar" för 275 kronor
samt en röd mössa med företagets logga på,
bara för att de ska känna igen vilka som ska ha langning.
Vaddå betala en massa pengar för att göra reklam.
Och så jobbigt är det inte att släpa omkring på 1 tablettrör,
1 energikaka och 5 små behållare med sån där klibbig dricksörja.
Jag kan baka en massa energikakor för de pengarna,
och snyggare mössa har jag sett, tex denna:

Lille A fyller 14 på måndag.
Vi kollade tårtalternativ och det fanns mängder,
och det var svårt att bestämma sig varpå han säger:

-Surprise me, but make it a chocolate...

Detta har aldrig hänt förut.
Han gillar inte överaskningar,
vill ha koll på läget och veta vad som ska hända.
Jag sa till honom att jag blev glad att jag fick välja
och att han litar på mig och vågar testa.
Hittade denna gamla bild från 2006,
tänk vad tiden går och vilken hårfärg jag hade...

Sportlov är det och vi gick på bio hela familjen.
Kan varmt rekommenderas, vi skrattade mycket.



Lille A:s kommentar är bäst:
"Jag trodde Ph uttalades F"
Mellan L kontrade med:
"Men kan inte du köpa biljetterna då,
fem biljetter till Fuket?"
Varpå vi skrattade gott.

Snålmamman bestämde i alla fall att vi skulle köpa biogodiset på Netto,
affären ligger mittemot Bergakungen.
4 godispåsar och 4 drickor (Mannen och jag delar) för 84 kronor!

Kollar TopModel och in kommer fotografen Beiron Andersson.
Tycker inte att han ska stå bakom kameran utan framför,
say no more...

En vallar skidor och en lagar punktering på hojen!



I morgon är det måndag, ny vecka med nya möjligheter.

Inte skoj att vakna mitt i en dröm med hjärtklappning.

Först åker vi slalom och har hur kul som helst.
Sen måste vi klättra lite för att komma vidare.
Det är jättejobbigt med skidor och pjäxor,
så de försvinner efter ett tag när det blir svårare att klättra.
Helt plötsligt är jag på ettt ställe där de staplat stenar på varandra,
Det är inte så bra när stora stenar ligger på mindre,
det blir så ostadigt då!
Jag sitter högst upp på en sån stenhög och kan inte ta mig därifrån.
Åt ena hållet är stenröset ännu vingligare än det jag redan sitter på,
åt det andra hållet når jag inte nästa stenparti,
hur jag än sträcker foten så kan jag bara nudda lite lätt med stortån.
Helt plötsligt blir bara drömmen oövervinnerlig, då vaknar jag.

Mitt hjärta slår jättefort och jag är glad över att jag inte ramlat ur sängen.
När jag letar bilder till denna dröm så är det ingen som ser ut som
mina stenar och klippblock. De låg ju på ett speciellt sätt och hade
speciella färger. När jag blundar kan jag se allt igen.

Det är nåt visst med tystnaden, att bara höra amerikaklockans tickande.
Det är bara jag vaken och jag hör inget annat.
Sovrumsdörrar är stängda så inte den endaste lilla snarkning hörs.
Jag gillar att vara morgonpigg, att gå upp och fånga dagen,
först av alla, det blir lite;

- Haha, den är min!

...liksom...
Men jag vet att den snart går igång för resten av huset också.
Jag ska snart fylla tvättmaskinen och kaffebryggaren.
Doften av nybryggt kaffe brukar få igång åtminstone mannen.

När ungarna var mindre och vaknade före 7 på helgerna så hade
jag kunnat betala vad som helst för att få sova.
Grejjen är den att få vakna av sig själv.
Nu vaknar jag av mig själv nästan jämnt.
På vardagarna brukar jag vakna 06:05,
det är fem minuter innan mannens alarm går igång.
På helgerna vaknar jag ibland samma tid, men det gör inget,
jag har ju liksom sovit färdigt och är utvilad.

Så gott folk, ut och fånga dagen med er.
Min ska fyllas med skidor, snöpromenad och schlager,
den ultimata lördagen helt enkelt!

Kollar Notting Hill med mannen, vår absoluta favofilm.
Den blir bara bättre för var gång vi ser den.
Idag grät jag en skvätt när de hittar bänken i parken,
för då frågar alltid mannen i mitt liv:

-När ska vi hitta vår bänk då?

Det är så romantiskt så jag smäller av.

För tillfället är det det enda som existerar i mitt liv.
Jag åker, drömmer och nästan äter skidor.
Måste få ihop tillräckligt med mil i kroppen för att orka
åka 90 km öppet spår om 18 dagar.
Planerar mina åk och vilodagar i förväg för att det övriga
livet ska fungera, vilket det knappt gör.
Idag ska jag på teckenkurs på förmiddagen,
alltså måste jag tänka på annat än skidor.
Men sen ska jag jobba på eftermiddagen ända till 18:00.
Hem och slänga i mig middag och sen upp tll spåret,
hoppas få ihop 15 km i alla fall.
Imorgon vilodag (kanske) och sen långtur på golfbanan
på lördag. Kallt och sol önskar jag mig, då blir det lättåkt.

-14 och det kändes när jag gick ut nyduschad,
endast iklädd badlakan, för att hämta tidningen.
Fort in igen och det var ljuvligt i värmen inomhus.

Insåg att jag hade det när jag skulle köpa frimärken och valde följande frimärkshäfte:



Hörde jag nördvarning?

Så här såg mellan L:s tårta ut när den stod på vårt bord.
Lite smaskigare än bilden på tårtresterna från igår.

Kommentar alltså:

-Den var bra men det var ingen schlager.

Sen kan jag konstatera att hundar också gillar jordnötsringar!

Mellan L fyllde 17 i fredags, idag äter vi tårtrester.



Ser ganska äckligt ut faktiskt, men de var gôrgo, se bild från häromdagen,
det blev ingen hemmagjord utan en köpetårta!
Idag bakar jag däremot tårta som ska serveras imorgon när kusinerna kommer.

Att sluta tidigt en fredag när det är minusgrader och sol.
Nåja lite väl många minusgrader var det, under 10 i alla fall.



Åkte ut till Chalmers golfbana och harvade runt 3 varv.
Jättehärligt i solen, mindre skoj i skuggan och motvinden.
Det går inte så fort när man är alldeles ensam,
såg dock 7 andra långt bort,
men de var inte till någon hjälp med farthållningen.

Solen sken från en blå himmel och vi åkte stjärtlapp i backen bakom husvagnsaffären.



De var som ystra kalvar på grönbete när vi släppte ut dom genom grinden.
Sen var jag tvungen att göra en snöängel, bara för att jag kunde.



Vid mellanmålet säger en 5-årig tös:
-Sofi, jag tycker att du är en bra fröken.
-Och jag tycker att du är ett bra barn, sa jag och fnissade lite.
-Åh, det har aldrig nån sagt förut.
Det kändes som att jag gjorde den tösens dag, precis som hon gjorde min.

Sen innehöll denna dag en hel del guldkorn som bara gjorde den till en toppentorsdag.

Sa till veckans födelsedagsbarn att hon måste välja tårta.
Fick ett SMS under dagen:

Jag vill ha typ passionsfruktmoussetårta.

Innan jag hinner tänka svarar jag:

Klart du får.

Svar kommer fort:

Tack söta mamma.

Och jag svarar:

Men jag gör den själv!

Hur korkat var det då? Inte vet jag hur man gör sån tårta.
Förr så kunde man köpa djupfrysta tårtor i Partille
men den affären finns inte längre.
Alltså måste jag googla recept och hålla på ikväll.
Annars får väl mannen svänga förbi och köpa en sån här:


Kan säkert funka den också...