Propps

Fick en sommarpresent av min kära kollega B, hon känner mig rätt väl:



"Take time every day to do something silly"

Häckar i soffan efter en misslyckad cykeltur.
Fick aldrig fart på kroppen utan var bara trött,
kan bero på att stora M har halsfluss och
mellan L är dunderförkyld.
Gav upp, och släppte iväg grabbarna så att
de fick cykla iväg utan att behöva stanna och vänta.

I soffan äter jag glass med jordnötter,
en av mina laster här i livet.
Igår gjorde jag samma sak, men lyckades tappa
ner några nötter i diskmaskinen, plockade inte upp dom...
... det var dumt.
Idag ville inte diskmaskinen pumpa ur vatten,
tänkte då att det var ju bra för då kan vi ju köpa en ny.
Jag blir nämligen galen på den var och varannan dag
eftersom bestickkorgen är sönder och hjulen på
underkorgen lossnar VARJE dag.

Sen tänkte jag ett varv till och kom på att jag nog hellre
lägger de pengarna på en GPS.
Efter cykleturen monterade jag loss slangarna och blåste
rent så nu kan jag beställa en GPS istället.

Klockan är 7:20 och jag har hunnit:
läsa 2 tidningar,
krama mannen,
käka grötfrukost,
styra upp 3 ungar,
tvättat nyfogade väggar.

Ska alldeles strax cykla till jobbet,
där väntar en dag i galonisarnas tecken.
Ska nog ta med mig gummistövlarna också,
de har aldrig varit på jobbet...

Ja, att ha en 15-årig dotter som talar om för en
att man borde städa lite oftare.
Jag har ingen aning om vems gener hon har fått,
kan hon vara en bortbyting?
Är helt övertygad om att jag är mamma och
mannen i mitt liv borde vara pappan.
Hon är gjord på min 25-årsdag,
"Tack för presenten" liksom...

I alla fall så är hon för det mesta helt underbar
utom när hon har PMS och dampar ur...



Pusspårejälskadeunge!

Nu har jag nog blivit en riktig cykelnörd...

I fredags var jag ute och visade lite stigar för mannen i mitt liv.
Har nog glömt att skriva att även han har köpt en MTB,
dyrare och lättare än min, viktigt i sammanhanget.
I alla fall så cyklade vi på Vildmarksleden och det var rätt
blött och lerigt. Vi välte i samma lerpöl och skrattade gott.

Lördagmorgon hade vi tänkt att dra till havet, men solen
lyste med sin frånvaro så vi åkte till Backaplan istället.
Köpte mig en ny cykelhjälm eftersom min babyrosa inte
sitter fast ordentligt. Nu blev det en snygg svart med
guldfärgade blomsterslingor, skitsnygg!

Väl hemma så drog vi iväg runt Delsjön.
Cyklade på grusstigarna och undvek punktering.
Eftersom mannen inte har hunnit komma upp i tempo
ordentligt så cyklade jag tungt och jobbade hårt uppför.
På hemvägen frågade jag om jag fick dra ifrån, helt OK.
Så jag lämnade mannen vid golfbanan och cyklade hemåt
i bra tempo. Fick vänta hemma i 10 minuter innan han dök upp.

Söndag morgon var det samling klockan 9:00 Älgskylten,
Propp och 11 grabbar, gissa om jag fick köra som en tok...
Körde genom skogarna på Bohusleden till Jonsered.
Jag är mest stolt över att jag faktiskt fixade hela backen upp
till torpet Freden med en lutning på 25%.
Ramlade en hel del och fick en massa nya blåmärken men roligt
var det, 34 km fick vi ihop på 3,5 timme. Lika långt som lördagens
runda men den fixade jag på 2 timmar!

Somnade gott både i soffan och sängen, söndag kväll.

Måndag morgon känner jag mig oförskämt pigg i kropp och själ.

Det är helt underbart att vakna upp till ännu
en dag som håller kvar sommaren i sitt grepp.
Jag ignorerar att termometern visar 14 grader,
det hinner bli varmare innan jag går till jobbet.
Eftersom jag inte badat i det svenska havet i
sommar så tänker jag ta mig en tur dit i morgon.

Idag ska jag ta det lugnt på jobbet,
sista inskolningsdagen för våra nya småttingar.
Det känns som mungiporna har fastnat i ett 
konstant läge, uppåt hela tiden.
Allt för att de nya föräldrarna ska känna sig
välkomna och trygga i vår verksamhet.

Hoppas de stannar där, mungiporna alltså!

Förbereder en eftermiddag med fredagsdisco,
tradition på avdelning Björnbär!
Idag ska vi nog köra youtube-varianten
med kanon på väggen och glittermick.

I kväll hoppas jag på ljumma vindar
och en sväng på Vildmarksleden i maklig takt.

Ibland undrar jag om det är riktigt schysst mot
omvärlden att känna sig så här på topp?

Jag säger förlåt i så fall...

Vaknade en stund innan klockan ringde och kramades en stund,
frågade lite tyst:

-Vad är klockan?
-Snart

Sen ljöd signalen och vi kastades ut i torsdagens verklighet.

... cyklade och flög lite för mycket så cykeln slog i
med bakhjulet och det blev punka, inte skoj.
Särskilt inte eftersom jag hade lagningssats med
mig men ingen pump, och ingen extraslang fanns
att tillgå heller.

Ibland får man helt enkelt välja bättre cykelkompisar.

Hade i alla fall klarat av 18 km och var halvvägs runt
Stora Delsjön. Jag fick ringa hem till stora M som fick
hämta mig i Kallebäck.

Lyckades laga slangen på 2 ställen, och var så där
lagom småförtjust i det. Sen fick jag även laga pumpen
OCH montera den på cykeln.

Och nu på morgonen är däcket platt igen,
ringde mannen och bad honom köpa en slang på hemvägen.

Hoppas på en god cykeltur i kväll i alla fall, måste ha fler mil
i benen om jag ska orka cykla 10 mil om 3 veckor...

Vill bara bevara lite sommarkänsla trots att hösten är på ingång.

... han nätade 3 gånger innan han blev utbytt i 58:nde ...

... vilken kille!

Har ett uppdämt kulturbehov efter denna sommar, i vanliga fall brukar mina
somrar bestå av en hel del musikliv i de mest skilda konstformer.
Så icke denna sommar då vimest varit på vift.
Som tur är bor man inte så långt ifrån Göteborg (typ 20 minuter) så det är
ju tur att det är Kulturkalas i stan. Tog med mig mannen till Stenpiren för att
lyssna på Stefan Andersson:



Han körde delar av sin föreställning Skeppsråttan, underbar historielektion fick jag på köpet.
Att sen grabben har en stämma utan dess like gör det hela bara ännu mer njutbart!

Gick vidare till Götaplatsen och lyssnade på Lisa Nilsson:



Hon är bara så bra och bjussar en hel del på sig själv.
Jag fick sjunga med och röra på mina ben så nu känns denna veckan bra också.

Satte morgongröten i halsen efter att ha läst denna artikel i aftonbladet:
Reser nakna för att spara pengar
Kan ju vara bra att resa utan resväskor men nog får man ner lite kläder i handbagaget?
Tror inte att resetipsen är något för mig...

... är tillbaka i landslaget och målar efter 3 minuter!
Men jag gillar ju Ola Toivonen bäst, han kan bli hur stor som helst!
Häromdagen nätade han 2 gånger för sitt PSV, det ena målet var bara så snyggt!

Förra sommaren såg jag när han spelade U21 EM-semifinal i Göteborg.
Den där matchen där Sverige vände ett 0-3 underläge mot England,
till 3-3 och sen förlorade på straffar. Då var Toivonen en gigant på planen!

Japp, jag kunde inte hålla mig många dagar förrän jag var tvungen att köpa skor igen!



Cykelskor i och för sig denna gången...
Om de nu finns i silver och lila med blommigt foder, varför ska man köpa svarta då för?
Invigde de i alla fall på tisdagskvällen. Först höll jag på att inte få fast dom i pedalerna.
Mannen fick hjälpa mig så att jag satt fast ordentligt innan jag cyklade iväg.
Sen ska man ju komma ihåg att få bort foten också INNAN man stannar cykeln...
I alla fall så var vi ett gäng på 5 som cyklade iväg. Jag hade beställt en ganska lätt
färd med tanke på mina nya skor och ovanan med att sitta fast i pedalerna.
NÄHÄ då, iväg på en minimal stig som jag aldrig cyklat på så jag välte några gånger
innan vi kom ut på ridvägarna i Björröd.
Dessa övergår sen till en schysst stig som på några ställen är ganska blöt.
På ett av dessa ställen välte jag, och fick inte loss fötterna. Det slutade med att jag
fick ta av mig skorna och sen flytta på cykeln och ta av skorna från pedalerna.
Jag var ganska lerig...
Flera gånger hade jag problem att få loss fötterna så det blev några vurpor.
Sen badade vi i Yxsjön innan vi åkte hemåt. Avslutade turen med en Staropramen på
kamrat H´s altan.

Somnade helt utmattad och sov gott...

Konstigt att börja jobba igen, känns ju inte som att jag haft semester färdigt.
Första jobbdagen bestod av föreläsning ,jag lyckades hålla mig vaken nästan hela tiden,
det är bara sista 10 som försvann in i dimman.
Sen hade vi Kick-off med räkmacka på Gothia Tower femkamp på Liseberg.
Jobbdag nummer 2 som också den var en studiedag, ägnades åt att planera höstens
aktiviteter.
Kamrat T som väntar barn är supereffektiv och ska hinna med allt och
lite till innan hon ska vara hemma. PHU...
Men det kan vi andra behöva, jagas på alltså!
Ser fram emot onsdags morgonen när jag får träffa ungarna igen. Jag har ju inte
sett dom sen före midsommar, de har väl växt flera decimeter.

I torsdags fm kom jag äntligen ut i skogen igen, kamrat L8 försökte
köra skiten ur mig och det gick ganska bra, jag blev toktrött och
fick ont i armarna.

Sen på em följde jag med mannen som skulle köpa ny cykel,
den fanns hemma så vi fick med oss den på en gång.
På kvällen tog jag med honom på en lugn runda bara för att testa.
Upptäckte då att jag hela passet på fm kört med låst framgaffel,
inte underligt att jag fick ont i armarna, men varför märkte jag inget???
Rundan med mannen gick sakta och speciellt svettig blev jag inte.
Men han tyckte att det var döööööjobbigt!

På lördagkvällen körde vi lite backiga grusvägar bara för att få lite flås
och för att se hur lång tid det skulle ta för mannen att cykla till jobbet
genom skogen. Det var väldigt geggigt så vi tog oss aldrig hela vägen.

På söndagen körde jag runt Stamsjön med kamrat H, han är så bra för
han kör tufft och jag får rejäl träning, sen att han bara motionerar är
ju en annan sak...
Plurrade i några riktigt illaluktande kärr så mina skor var rejält dyiga.
Hittade dock ett bra badställe där vi slängde oss i, det var jättevarmt i
vattnet och årets första svenska bad var fullbordat. Och skorna blev rena!

Hade tänkt mig en runda på kvällen med mannen och kamrat G som
också köpt cykel i helgen, men det regnade tyvärr bort.

Det blev fotboll istället, Häcken-BLÅVITT 1-5 och 3 mål av Selakovic!
I och för sig på webTV, det kanske blir en livematch nästa helg när
de möter serieledarna Helsingborg på Gamla Ullevi.

Den här låten hörde vi flera gånger om dagen när vi körde bil i Kalifornien, jag vill lyssna mer.

Barnens minsta kusin och troligtvis den sistfödda på alla sidor döptes idag.



Hon är snart 6 månader och bubblade hela tiden så prästen hördes knappt.

Här är hela hennes familj:



Och sen tog vi en bild på alla kusinerna:



De tre äldsta och de tre yngsta kallar henne farmor och de två mellersta grabbarna kallar henne för mormor,
jag kallar henne för svärmor. Så har ni lite koll på familjesituationen!

Missade ju mina favoritskor som jag köpte i Sactramento, med dessa kan man dansa en hel natt:

Om ni undrar hur många par skor jag köpt så är antalet 6 (sex) par, och här är bilden:



Mest stolt är jag över de med 12 cm klack. Sen är de rutiga Conversen för 120 kr helt OK, eller de
silvriga PUMA för 220 kr.
Sen finns det karlar som undrar vad det är med kvinnor och skor egentligen???
Men det är väl bara att kolla in bilden så borde ni fatta, eller?
Annars får vi stämma träff så ska jag förklara...

Fatta hur skönt det är att somna i sin egen säng som är alldeles lagom hård eller mjuk.
Äntligen slipper jag dela täcke och lakan med någon annan.
Och här i Sverige har vi påslakan, inte lakan och filt, det avskaffade vi på 70-talet.

Tack Anna för att du åtminstone har kvar påslakantraditionen från Sverige.

Underbart att få egen frukost på eget porslin, även om jag öppnade fel köksskåp
när jag skulle ta ned tallrikarna, för länge borta?

Och tack familjen Berg för ett väslstädat hus, det var renare nu än när vi åkte,
särskilt tack till Fabian som fixat trädgårdsbelysning!

Potatis, jag säger bara kokt svensk färskpotatis, hur gott som helst.
Jaja, kokt amerikansk majs går inte heller av för hackor.

Nu är det bara dags att jobba sig igenom tvätthögarna och kolla in alla shoppingfynd
man gjort. Jag lovar en bild på alla mina skor inom kort...

Ikväll är det hemfärd, äntligen säger jag. Det börjar bli tröttsamt att vara på resande fot.
På förmiddagen gick tjejerna och jag på pedikyr och manikyr, skitsnygga blev vi.
Har tyvärr inga bildbevis...

Här sitter vi på trappan till vårt hus i Queens:



Och här är gatan:



På em. fick jag meddelande om att vårt plan inte skulle lyfta 21:45 utan 23:00, blä....
Men Vinny kom och hämtade oss och sen fick vi en avskedspresent av honom, en stor fruktkorg.
Vi skulle egentligen fått den när vi kom men nu fick den avnjutas på JFK istället:



Efter mycket om och men kom planet iväg 00:00 istället för 21:45, vilket innebar att vi blev ombokade till
19:20 planet från Paris, vi skulle åkt med 12:55. När vi kommer till Paris så har Air France inte lyckats flyga in
en endaste millisekund. Vi ilar iväg och kommer till terminal 2G samtidigt som vi ser att 12:55 planet är försenat.
När vi ska igenom security så tittar fransyskan på vår biljett och säger att vi är väldigt tidigt ute, vill vi passera?
-Ja, säger stora M, vi vill försöka hinna med det där planet, och pekar på monitorn.
Då stängs gaten...

När vi kommer upp i terminalen så rusar jag fram till informationen och blir framvinkad av en karl som pratar
telefonen, det tar ett tag för honom att avsluta samtalet. Även om jag inte kan franska så förstår jag att det
inte är ett jobbsamtal.
Efter mycket om och men så försöker jag få honom att förstå att jag vill ombord på det plan som ännu inte lyft.
Men det går ju inte...
- Jaha, ni har kommit från NY! Jag och min fru, som jag pratade med skulle åka dit men hon får inte ledigt för
sin chef!
Men det skiter ju inte jag lite i, jag vill hem!

Jag ser i alla fall till så att vi får matkuponger av Air France nu när vi blir sittande så länge, drygt 6 timmar.
Han säger att de är giltiga på alla matställen och de gäller för en huvudrätt samt förrätt eller dessert.
I terminal 2G (terminalen som Gud glömde) finns det bara en bar uppe vid gaterna. Jag går därför ned till
säkerhetskontrollen och frågar om det går bra att gå ut för att äta och sen gå igenom igen, för det finns
väl fler restauranger där nere.
-Yes, you can!
Alltså släpar vi med oss allt vårt handbagage (tungt) och går ut för att upptäcka att det bara finns ett
kondis och ett café.
MORR!

Det är nu ALLA i familjen S är övertygade om att fransoser är dumma i huvudet. Jag skulle kunna söka jobb
på Charles de Gaulle som logistikansvarig och stiga rätt fort i graderna...

Det slutar med att vi äter uppvärmd paj med sliskiga 2-dagar gamla desserter på baren.

För att fördriva tiden så sover vi, läser tidingar, kastar godis på varandra och leker med mellan L:s nyinköpta
Mr and Mrs Potatoehead. Vilken annan 15-åring känner ett desperat behov att inköpa dessa? Men det var
väl Toystory 3D som satte sina spår...



Och så här skojigt tycker jag att det är i Frankrike:



Planet hem kom iväg i tid i alla fall och landade 21:20. Vi fick tag i 2 TAXI som tog oss HEM, klockan 22:00
låste jag upp min ytterdörr och var äntligen hemma!

Måndag 2 augusti och vi har varit borta i 5 veckor, jag känner mig helt väck!
Bestämde oss för att promenera på Broadway och titta. Hade hellre gjort detta på kvällen
för att kunna se alla neonskyltar i mörker, men man kan inte få allt!
Mamma Mia hittade vi i alla fall:



Underbart är i alla fall att de stängt av delar av gatan för att kunna ha uteserveringar.



Sen gick vi förbi Forever21`s jätteaffär och blev filmade på en jätteduk, Familjen S längst ned mellan krukorna:



Gick vidare till världens största Toys R Us, 3 våningar och ett Pariserhjul inomhus:



Och sen var vi ju tvungna att spana in strykjärnshuset:



Och sen tog vi bussen upp till Apple´s glashus. De har byggt en glasbyggnad ovan jord och sen tar man
trapporna ned till själva butiken. Den var full med folk som ville datanörda lite.



Kom på att vi glömt bort att åka linbanan från 60:e gatan ut till Roosevelt Island, men den var avstängd för
renovering, men vi tog ett kort i alla fall:



Sen var vi trötta och tog tunnelbanan hem till Queens igen!

Eftersom vi hade bil så drog vi iväg till kyrkan som Wayne tipsat oss om.
DET var en annorlunda upplevelse. Vi blev ordentligt välkomnade och gick och satte oss ganska lång bak.
Det får man inte göra, här fyller man på kyrkan framifrån så att kyrkvärdarna vet var det finns lediga platser
till de som kommer sent.
Vi hade förstått att gudstjänsten började 10:45 men när vi anlände så var det fullt ös.
Det var mycket applåder och halleluja, tur man är van frikyrkobesökare...
Tyvärr fick man inte fota, det var ju tur eftersom vi glömde kameran.
När vi varit där i 2 timmar så tyckte vi att det räckte, men de tyckte att det var synd att vi inte skulle
vara med på parkeringsgudstjänsten som började klockan 15:00.

Sen åkte vi till ett outletmall och shoppade ännu mer kläder och skor, galet!

Senare på kvällen åkte mannen och jag tillbaka med bilen och åkte buss och tunnelbana tillbaka till
lägenheten alldelses själva. Det var väldigt lugnt och tyst utan ungar. De satt hemma och kollade film
och käkade godis.

Dagens tips är att INTE kliva in på ett uthyrningskontor samma dag som du behöver en hyrbil.
För 2 dagar fick vi betala $422, våra 15 dagar i Kalifornien kostade drygt $800...
Steg upp tidigt för en färd norrut, fint väder var det men inte hett som tidigare dagar.
Fick lite hemlängtan när vi kom till en tunnel som såg precis ut som Jerikotunneln i Lerum:



Började med förmiddagskaffe hos min syssling Tom och hunden Runa. Frun Leona var tyvärr bortrest för
de trodde att vi skulle kommit helgen innan.



Tom är snickare och har byggt huset själv, varenda spik sitter i linje! Han visade även en del foton på
arbeten han håller på med, inredningar hos snuskigt rika människor. Jättefina grejjer, han får gärna komma
på besök hem till oss. Sen åkte vi hem till hans mamma Margreth, min pappas kusin. Hon har inte sett ungarna
sen min pappas 60-årskalas 1998. Då kånkade hon omkring på lille A som bara var 2 veckor och en ynkepytt.
Hon kunde inte förstå att han var större än mig nu!



Lille A, Mellan L, Margareth, Mannen i mitt liv, Stora M och Tom, utanför Margareths lägenhet.
Sen åkte vi hem till toms syster Karan för den obligatoriska korven och hamburgarna, sen serveras det
bruna bönor till också. Det ska jag ha på nästa grillkväll hemma och säga att det är typiskt amerikanskt.
Vad förvånade folk skulle bli....



Syssling Karan, hennes man Creighton, syssling Tom, Propp och pappas kusin Maragareth.
Spana in pygmégenerna som vi har. Sen är det så himla roligt att se att Margareth och min pappa är så lika.
De båda är väldigt lika sina mammor som var systrar och jättelika.

För information så släktforskade min bror för ca 15 år sen och hittade Margareth via listor på Ellis Island,
eller nåt sånt. Han åkte helt sonika hem till henne och ringde på. Hon var bara ute och handlade så brorsan
blev inbjuden till grannen så länge. Sen dess har vi haft kontakt, hon kom och överaskade pappa på hans
60-årsdag 1998, då när lille A var 2 veckor. Sen var jag och brorsan och mamma och pappa över 1999
och hälsade på (och jag lämnade mannen i mitt liv ensam med 3 barn i 3 veckor).

Köpte busskort för att kunna transportera oss med buss och tunnelbana, $27/person för 7 dagar,
inte västtrafikpriser precis, med tanke på hur långt man kan åka.

Började på Ground Zero



Det finns liksom inga ord som kan beskriva alla känslor och tankar som kommer över en när man står det.
Allt är så obeskrivligt, overkligt, konstigt, annorlunda...
... sen alla blommor och märken från uniformer som ligger under denna långa minnesplakett.

Fortsatte sen och köpte lunch från en av alla dessa lunchvagnar som står på NY:s gator.



Köpte 4 lunchlådor och en cheeseburgare, inga av lunchlådorna blev uppätna, ett tips är att dela!
Vi satte oss vid strandpromenaden och åt samtidigt som vi hade utsikt över Jersey-sidan.



Sen tog vi Staten Island färjan (gratis) för att kolla in frihetsgudinnan, en mäktig upplevelse.



Efter att ha fått ett smärre nervsammanbrott på min familj så insåg de att det fanns bara ett sätt att
göra mig glad igen. Ett besök i Brooklynns häftigaste cykelaffär...



...tyvärr ville de inte sälja något, bara smöra för en tjej som hade en massa sponsorer och
skulle till OS 2012, jag tror i triathlon. Men det gjorde nog inget egentligen, hittade cyklar för $12000!
(Pluttificera det med 7,5 så fattar ni varför jag inget köpte!) Misstänker dock att värre cykelnördar än
jag gråter många tårar för att de inte klämt på dessa cyklar.