Propps

Sitter här med värkande kropp och sömngrus i ögonen.
Varför, undrar ni. Jo det ska jag berätta:
Igår cyklade jag med min dotters femteklass från världsmetropolen Landvetter till nästan lika världsberömda Jonsered, en sträcka på 15 km på backiga vägar. De var på skolresa och skulle övernatta på en scoutgård. Men man måste ju ha lite käcka förströelser också och då finns det ju en trevlig kompisbana där. Vi skulle vara på den höga så jag fick sitta i ett träd i 2,5 timme. Det kan ju verka OK men det var ÅTTA (8) meter upp i luften. Men först hade jag gått nästan hela banan för att ta mig dit och sen fanns det ju bara ett sätt att ta sig ner, hoppandes!
Jag var ganska mör sen och frös. Som tur var fick jag åka bil hem och slängde mig i badkaret för att tina upp. Sen i förmiddag ska jag åka bil tillbaka för att sedan cykla hem. Veckans motion på bara 2 dagar.

En rolig händelse:
Vi cyklar på vägen och plötsligt kommer en kille upp bredvid mig och säger:
-Hur mycket väger du?
Jag börjar gapskratta och säger att så kan man väl inte fråga heller.
-Jo men hur mycket väger du?
-Jag väger 57 kg om det nu är så viktigt.
-Jaha, det gör jag med och jag är 174cm
-Jag är 160 cm men muskler väger ju mer än fett du vet.
-Jasså mumlade han och cyklade vidare.