Farliga saker för barn.
Hittade en helt underbar artikel på Aftonbladet som handlar om att dagens barn aldrig får göra farliga saker. Så rätt!
Tänker på allt man själv gjorde på 70-talet:
Cyklade utan cykelhjälm eller satt bakpå mammas cykel, på pakethållaren utan cykelstol. Man höll i sig hårt och hade de träskobeklädda fötterna rakt ut.
Åkte bil utan bilbarnstol, ibland bak på hatthyllan eller i "skuffen" om man hade kombi! Jag minns när vi skulle åka iväg nånstans med hela klassen. Fröken körde förstås med kanske 4 ungar i baksätet och 2 i passagerarstolen. Resten av barnahögen stuvades in i 2 kombibilar.
Sen lekte vi röda-vita-rosen och sprang i högt gräs där det kunde finnas ormar.
Lekte kurragömma i nyponrosbuskarna.
Täljde barkbåtar med morakniv.
Men däremot hade jag hjälm när jag åkte skridskor och slalom, var det kanske farligare än att cykla? Cyklade gjorde man ju jämnt! Men när jag åkte pulka var jag hjälmlös.
Vad jag menar är inte att det var tryggare eller mindre farligt på 70-talet. Men vi kanske fick lära oss att vara försiktiga och ha koll på våra färdmedel och kroppar på ett annat sätt. Vi utsattes för lite lagom faror som stärkte vår självkänsla och vår kroppsuppfattning.
Jag har hört flera barn säga: "Jag kan inte ramla och slå mig för jag har hjälm".
Är det så att dagens barn blir invaggade i någon slags falsk trygghet när de har hjälm och skydd? Tror de att de blir odödliga? Och vaddå odödlig? I datorspelen har man ju flera liv...
(Jag har ingen aning om vad statistiken säger om barndödligheten i trafiken men vi färdas ju på ett helt annat sätt idag också.)
Jag fick ett mejl om något liknande för ett tag sedan och det var helt otroligt vad mycket saker man gjorde som var "farliga". Jag försökte förklara för barnen vad "röda vita-rosen" var för lek, men insåg att mina regler skilde sig mycket från sambons och att det nog inte var så många regler. Men vi skrev med krita på gatan och ritade pilar, det kommer jag ihåg. Och det var JÄTTEKUL!