Snö = lycka

Idag var jag alldeles tossig på jobbet, det snöade ju!
Ibland undrar mina kollegor vad jag går på,
och H i köket är helt övertygad om att jag är en duracellkanin.

Men snö är ju bara så himla kul, imorgon hoppas jag att jag
kan göra snöänglar, det är liksom ett måste.

Jag hade tänkt att ta mig ett träningspass medan lille A var
på bowlingen. Det blev ingenting med det.
Vi kom till första rondellen, sen vände jag eftersom det var
så halt och vinterdäcken låg i garaget.
Körde hem och bad pappsen om hjälp.
(Jag är gräsänka denna veckan och mina föräldrar är här
eftersom pappa har ett jobb att göra i Mölnlycke.)

Vi öppnade upp garaget och körde in halva bilen i taget.
Pappa gjorde 3 däck och sen hejjade han på mig när fixade
det sista. Han behövde inte ens efterdra eftersom jag
är så himla stark.



Sen kom jag iväg på en träningsrunda, det var ju lätt i ovädret...
Gick en stavgångsrunda och kände mig som Bambi,
det var tokhalt och kallt, jag svettades INTE.

Jag har i letat fram min stegräknare bara för att sporra mig själv
när jag inte kan träna det jag vill träna.
Cykla till jobbet är det för halt för så då får jag gå 2 km i varje
rikting, och då är det bra att räkna steg istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback