Propps

Mannen i mitt liv är borta på kurs, en hel vecka.
Det är ensamt här hemma och jag sover så dåligt.
Helt otroligt, men jag vaknar av att det INTE är någon
som andas i samma takt som mig, eller som sparkar till mig,
eller som vänder sig, eller som tar min luft.
Allt sånt där som jag irriterar mig på i vanliga fall, saknar jag nu.
Oftast somnar mannen före mig eftersom jag gärna läser lite
på kvällarna. Sen när jag släcker lampan så andas han så där
tungt  och jämnt och det är jättesövande.
Nu försöker jag läsa tills ögonen trillar igen.

Om det mot förmodan inte funkar så kan väl nån komma hit
och snusa lite i mitt öra så att jag somnar? 
Du kan få sparka lite också och även ta min luft. SNÄLLA!