Propps

Har varit på en tur till Dalarna.
Inte bästa uppladdningen att vakna med migrän, dagen innan...

Målet var att köra Kortvasan på mindre än 2,5 timme.
Det gick nästan, 2:36:23 körde jag på och mannen i mitt liv
åkte 1 minut och 7 sekunder saktare. Jag trodde att han skulle
vara långt efter mig, men tji fick jag.

Så här glada var vi innan vi klev på bussen till Oxberg:



Vi startade i startgrupp 7 klockan 11:45 och första biten var mest uppåt.
Det var många att åka om vilket jag inte trodde att jag skulle göra i så stor omfattning.
Det tog inte lång stund innan vi hade åkt upp de sämsta i startgrupp 6,
som startade 15 minuter före oss.
Sen åkte jag även upp de som åkte i startgrupp 5, 4 och 3. På slutet var det även några
från den allra första startgruppen som alltså startade 10:00 och hållt på i 4,5 timme!
Det var vätskekontroller med jämna mellanrum och det var bra.
Blåbärssoppa, sportdryck och kaffe kan man blanda i samma mugg och svepa.
Inte särskilt gott men praktiskt och uppiggande.
Roligt var att jag kände igen folk utmed spåret som sen bytte plats och hejade fram mig,
det gav lite extra krafter att få höra sitt namn!

På upploppet var mamma och pappa glada över att jag hade orange mössa
så att de kände igen mig. Mannen åkte i svart och kom inte med på bild.



Vad hade jag kunnat gjort för att åka fortare då?
Haft en bättre vallare (inte jag själv alltså). Med bara en aningens bättre glid
så tjänar man några sekunder på varje utförslöpa. Blir en hel del på 30 km.
Inte legat och vilat bakom sämre åkare, borde kört om på en gång istället.
Vågat köra på vid Oxberg där det bara gick uppför, men jag var rädd att stumna.

Efter en natts återhämtning, läs dålig sömn i föräldrarnas husbil, så bar det av hemåt.
Vi stannade till vid svärföräldrarnas stuga i Insjön. Den var ordenligt igenbommad.



Nästa år tänker vi åka Öppet spår, 90 km. Lite galet kanske men med ordentlig träning
så fixar man det mesta!