Propps

Hade cykelabstinens ikväll men fick cykla ensam.
Tog asfalten till Jonsered och bestämde mig för att bli trött.
Det är svårt att cykla ensam när ingen pushar en,
eller det finns någon att jaga. Och på MTB får man ingen gratis.
Det är bara att trampa på, för framåt måste man.
Men med pulsklockan så kan man ju alltid mana på sig själv.
Jag slet uppför och jag slet nedför eftersom jag inte ville att
pulsen skulle gå ned för mycket.
Jonseredsbacken uppför är ingen rolig historia men det är bara
att bita ihop och köra ned huvudet och tänka:
TRAMPA, TRAMPA, TRAMPA.
När jag kom hem och nästan ramlade ihop i hallen så var jag
i alla fall mer än nöjd. Jag hade gjort mitt!
När jag sen loggade rundan så visade pulsen bra resultat,
jag kan bara jag vill och är tillräckligt tjurig.
Det får göra ont, jag dör inte av det, det härdar bara!

(Och nog hade jag kunnat trampa på lite till!)