Propps

... toppen alltså.
Lever just nu i nån slags eufori över livet.
Många knasigheter som vänds till roligheter och jag har flyt.
Solen skiner ibland och jag får träna.
Kylen är full med mat och min säng är skön.
Ungarna uppför sig (nåja).
Mina vänner tycker om mig och anser att jag berikar deras liv.
Fikabesök väntas i eftermiddag,
70-talsvännerna ska det umgås med i helgen
och på måndag landar den amerikanska familjemedlemmen.

Fattar ni att det inte behövs så mycket för att må bra?