Nya tider.

Jag kan springa igen!
Har börjat dra på mig joggingskorna för löprundor,
helt otänkbart för några månader sen, men nu funkar det.
Mina knän pajjade för några år sen när lille A ramlade över dom.
Vi fastnade i varandra i en slalombacke och kom inte loss.
Skidorna satt fast och knäna hamnade i en konstig vinkel.
Uttöjda ledband och sånt där knas blev följden.
De senaste åren har jag kunnat springa 3 km och sen har antingen
knäna låst sig eller också har det känts som nån kört en kniv i dom.
Nu har jag cyklat så mycket så jag har stärkt lårmusklerna
och knäna orkar springa.
Den senaste månaden har mannen och jag sprungit några rundor
i spåret och det har känts helt OK.
I fredags kväll gav jag mig ut på en ensam runda och det bara flöt på,
till slut hade jag sprungit 9 km, sakta, men ändå.
I more gav jag mig ut medan mannen sov,
det blev en 8 km runda på asfalt, gruväg och skog, helt underbart:
 
 
Fick dock lite knäkänning så det gick inte så fort på slutet.
Nu måste jag nog inhandla nya skor med inlägg också, sen kommer det gå undan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback