En regnig midsommarafton, precis som vanligt alltså.

Bestämde oss för att stanna hemma eftersom det alltid regnar.
Skönare att sova i egna sängen än i husvagnen.
Förmiddagen var riktigt fin och vi tog oss en joggingtur i spåret.
Sill och jordgubbar njöt vi också av.
Tyvärr har jag en migrän som heter duga, kommer och går.
När regnet kom vid tretiden la jag mig i soffan och läste min bok.
 
 
Busters öron, av Maria Ernestam.
Hon har ett helt underbart språk och det är en fascinerande historia.
En olycklig barndom som blandas med olycklig kärlek och rosenodling.
Jag blev alldeles varm i själen och fällde lite tårar.
När boken var utläst så behövde jag luftas, både min kropp och mina tankar.
En promenad i regnet kändes befriande:
 
 
Bara man är torr om fötterna så fixar man det mesta.
Sen hittade jag denna nyponros som doftade underbart och gav mig ro i själen:
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback