Propps

Idag är det många som cyklar tjejvättern, dock inte jag.
Jag hade planer på att köra bil upp,
köra mina 10 mil och sen åka hem igen.
Det föll på att mannen har beredskap och måste vara hemma.
Annars hade han kört upp och ner och hejjat och langat mat.
Men det får bli ett annat år.
Istället så drog jag ut på en fredagsrunda alldeles solo.
Lite arg var jag och det är bra för tempot på 37 km rundan.
Lyckades snitta 25,5 trots att det var rejäl motvind bitvis.
Eftersom jag inte är någon bergsget så måste jag köra fort nedför.
Det är en härlig känsla när hastighetsmätaren går över 50,
att bara trampa på som en galning och veta att det blir så bra
i ingången till nästa backe när jag har farten med mig.
Mina ben måste dock träna på det här med att ligga på uppför,
men jag blir så himla trött och kraften rinner liksom ur mig.

I eftermiddag ska jag köra MTB i ny terräng, ska bli så kul.
Återkommer om denna runda!