Vår.

Inte lika varmt som igår, men ändå en härlig eftermiddag.
Snabbmiddag med sonen, döttrarna var och simmade och
mannen har åkt till Åland av alla ställen.
Slängde mig ut på cykeln, inga cykelpojkar ville hänga på
så jag åkte ut ensam.
Alltid lite läskigt att vara ensam i skogen.
Man vet inte vad som kan dyka upp och sen får det gå i lugnt
tempo för det är ingen som kan rädda mig om jag slår ihjäl mig.
Hann vila en stund i solglittret från Stentjärnarna,
ett riktigt favoritställe som är lugnande för själen.
Det var så vackert så ögonen nästa tåras...



I lugnt tempo på stigar som jag känner väl så hann jag fundera på livet,
kom inte fram till nåt nytt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback