Lagom med geggamojja.

Fick ett sms av min cykelkompis Charlotte som jag hittat på Facebookgruppen "Cyklande tjejer"
Hon ville cykla i Änggården och det var ju klart att jag ville häga på.
Ingen av mina cykelpojkar kunde och mannen kände sig krasslig.
När vi körde in till Göteborg så öste regnet ned, men vad gör väl lite regn? 
Skogen är ju ändå full av geggamojja så jag blir ju ändå blöt.
Men regnet slutade innan vi hann parkera bilen.
Så här snygga var vi innan vi drog iväg:
 
 
Vi körde runt på en massa stigar och solen tittade tom. fram till slut.
Eftersom Änggården ligger så högt och det är en massa sand och barrskog så rinner vattnet bort.
I min hemmaskog hinner jag bli mycket mer lerig.
Jag har kört två gånger förut i Änggården så en del stigar kom jag ihåg, men knappast hur man 
hittar till dom. Det finns en jätteskön "trappa" som man måste ta sig nedför och det är höga steg
så man slår i drevet, vill inte kolla hur tänderna ser ut...
Vi var inte fullt så rena när vi kom tillbaka:
 
 
Och när jag kom hem tog mannen en lerbild på mig:
 
 
Det kan inte med ord beskrivas hur roligt det är med geggamojjacykling,
kan va så att jag tycker att det är så kul eftersom jag umgås med 3-åringar på jobbet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback