Propps

samlade levnadsöden och annat som kan vara skoj att läsa!

Upp till cykelbevis, eller inte...

Dagen V, V som i Varberg.

Det var den dagen som skulle sålla agnarna från vetet. 15 mil till Varberg med min sub-grupp.

Cykeln var ju nyservad med nya däck, vad härligt med mönster på däcken fölrresten.

De gamla hade gått 500 mil så de var rätt släta!

Jag gick ut hårt och startade dagen med havregrynsgröt, toppade med grädde.

 

 

Vad gör man inte för att få i sig så mycket energi som möjligt?

I bilen kände jag mig oerhört pigg och glad och fokuserad:

 

 

Vi körde iväg och det kändes bra i kroppen. Jag brukar ha det jobbigt första 20-30 minuterna

innan jag är uppvärmd, men det var helt OK idag.

Vi cyklade från Mölndal och ner över Kållered och Fjärås och nånstans där kände jag bara:

 

"Näej, det här är faktiskt inte kul. Att hålla på och slita så här och inte få njuta"

 

Så vid 37 km sa jag tack och hej, jag vänder här. Ni andra kan cykla mycket fortare utan mig.

Jag körde hem över Älvsåker och Eskilsby och njöt varenda sekund.

Istället för att ha fullt fokus på hjulet framför och tempoväxlingar så kunde jag nu njuta av cyklingen.

Jag tittade på hästar och får i sina hagar, tjingsade glatt på folk i sina trädgårdar, lyssnade på fågelsång

och kände doften av liljekonvaljer i skogspartierna.

Det är ju så här jag vill ha min cykling, njutbar. Det ska inte vara ett måste och kännas som ett jobb.

Jag är liksom lat av naturen och cyklar bara för min egen skull för att jag tycker att det är bra motion.

Jag är 44 år och behöver inte hålla på att jaga tider och placeringar, det är 20 år försent.

 

Efter att ha blivit bjuden på lunch av min cykelbästis (eftersom han inte kunde cykla och möta mig)

och diskuterat mitt vägval och subval så cyklade jag hem och mailade min subgrupp.

Jag upplyste dom om att jag absolut inte ser nån prestige i detta, jag kan lika gärna cykla runt pölen

på 17 timmar, det gör liksom ingenting. Jag vill ha skoj när jag cyklar. Men lycka till ni andra.

 

Istället för att nu bara ha två veckors ångest av att jag sinkar de andra i gruppen

så kan jag nu helt fokusera på att jag bara ska cykla runt och det får ta den tid det tar!

I couldn't have said it better myself!